geniet 2.0
Nu hoppas jag på att Emmy kommer med massa bra musiktips, vilket hon lär göra (ellerhur?!?!? ). Den tjejen alltså, hon har BÄST musiksmak, så ni vet.
Möbelsnickrare nästa!(?)
geniet
finaste orkidé!
Kolla varifrån!
finaste orkidé!
what does it feel like, I ask you tonight, to live a real life?
Den här dagen tog verkligen en etthundraåtti graders-vändning på en sekund.
Ni anar inte hur glad jag har varit idag, HELA dagen. Trots att det var måndag. Trots att jag gick upp 05,30 och trots att det var -22°C imorse när jag gick hemifrån strax innan sju imorse, så har ett leende inombords varit permanentmonterat. Mitt i SL-kaoset, kände jag mig så lugn, stress fanns inte. Det går inte snabbare för att man blir irriterad. Solens första strålar för dagen letade sig in till mig, ståendes mitt i bussen. Och till alla andra omkring mig. Jag log. Det spelade ingen roll att det var -20°C. Jag blev helt varm, ända in i hjärtat av solen, av glittret som bildas i luften när de tunnaste, minsta snöflingorna virvlar och solljuset reflekteras på de små kristallerna.
Solen har skinit på mig hela dagen, på jobbet också. Där letade sig strålarna in till mitt kontorsutrymme och värmde mig så att jag hade kunnat vara sommarklädd nu mitt i vintern.
Spinningpasset jag ledde ikväll var bland det roligaste jag lett. Det var energi, det var särskilt en tjej, som tog i det där lilla extra, när jag peppade. När det syns, så tydligt, då får jag rysningar över precis hela kroppen. Den känslan, den går inte att ta på. När en dag har varit skit, och jag ska leda spinning på kvällen, då vet jag att fortsättningen av dagen kommer vara så mycket bättre än innan. Det slår ALDRIG fel. Tänk er då, när en dag har varit av detta slag. Det är konstigt, men samtidigt så logiskt, hur det känns i kroppen när allting bara funkar.
Hela dagen har varit som att jag hade en likadan sadness shield som Max i Where The Wild Things Are. Stor nog att skydda oss alla ville jag att den skulle vara!
Så, när hela dagen nu står på sin spets, så att den precis balanserar på udden, så slår det över. Det blir överflöd av känslor i mig.
Jag biter ihop när det behövs, men jag är inte den som har svårt för att uttrycka känslor, vare sig det är högt eller lågt.
Och när det inte behövs bitas ihop, då blir det annat. Kärlek, hat, glädje, sorg och allt däremellan, orsakar översvämning så att hela jag skakar och håller andan.
Jag fick veta idag att sår svider mer om de får vanligt vatten på sig, än om de blir baddade med koksalt. Det läker bättre då.
Våra tårar är koksalt. Ibland är det bara det som behövs, för att stilla känslotsunamin inuti.
**singing into my pillow and praying I don't dose until my nine Volt battery goes
For all those who stood up and were counted
For all those for whom money was no motive
For all those for whom music was a message
I want to thank you for making me
A little more sure
A little more wise
And courageous
You told me to look much further
You told me to walk much more
You told me that music matters
And to chase the dogs back from my door
I won't stop here
I won't be still until the sun sets
On us all..
Dyr soffa!
You reach out for something and they slap your hand
A time in everyone's life
Where nothing seems to go their way,
Where nothing seems to turn out right
There may come a time,
You just can't seem to find your place
For every door you open,
Seems like you get two slammed in your face
That's when you need someone,
Someone that you, you can call
When all your faith is gone,
It feels like you can't go on
Let it be me
Let it be me
If it's a friend that you need
Let it be me
Let it be me
Feels like you're always comin' up last
Pockets full of nothing, ain't got no cash
No matter where you turn, you ain't got no place to stand
You reach out for something and they slap your hand
I remember all too well,
Just how it feels to be all alone
You feel like you'd give anything,
For just a little place you can call your own
That's when you need someone,
Someone that you, you can call
When all your faith is gone,
It feels like you can't go on
Let it be me
If it's a friend you need,
Let it be me
tjockis
you just can't seem to find your place
Jag ska också bli optimistisk
I know u said to me
"This is exactly how it should feel when its meant to be"
Time is only wasting so why wait for eventually
If we gonna do something about it
We should do it right now
Tycker det är skit att jag ska jobba imorgon, det finns ingen som helst energi i min kropp till att göra något som inte faller mig in just i stunden, och det är inte mycket. Jag har: ont i magen, ont i bröstkorgen när jag gör i princip vadsomhelst, ett humör som jag inte vill veta av alls, en stor tvättkorg fylld med rentvättade kläder som längtar in i garderoben sen nästan en vecka tillbaka, en falsk framtidsvision av hurtig och duktigheter utan dess like.
Ibland kan jag sakna mitt gamla jag. Sa till en vän att det kändes fult att säga så om sig självmen hon sa något fint, som jag ha tänkt mycket på den senaste tiden.
"Så får man inte riktigt se på det heller, jag tror att man har perioder när man trivs bättre och sämre med sig själv bara. När man ändras så få man ta till sig det nya man lärt sig, kombinera med det gamla man saknat och göra en bra kombo av det. Och så kommer perioden efter att det har varit sämre att bli bättre än nån gång tidigare, för att vara optimistisk, och det är jag"
Jag ska också bli optimistisk. Snart.
you don't have to be such an asshole all the time
Hursom, nu har jag åtgärdat ett par av problemen tillsvidare. Det där med kroppshyddan, det tar jag tag i imorgon. Minicomeback på cykeln efter tre veckor av någon envis form av infektion, som gjort sig hemmastadd i min kropp. Ser för mitt inre hur en slemgrön, lurvig virusvarelse baxar in möblemang och diverse väggdekorationer till en centralt belägen etta i ena lungan. Dagliga motionsrundan verkar vara belägen längs med luftröret, kittlandes framochtillbaka, uppochner. Det har resulterat i en sjuk jävla satans irriterande hosta, som har varat i tre veckor.
Trär ändå på mig de röda trikåerna imorgon bitti strax innan tio, för att leda ett pass. Nästa vecka hoppas jag vara igång på riktigt. Och allt det där andra,med att orka laga ordentlig mat, pallra mig iväg på andra pass, till gymet nån gång, och så vidare. Vältränad 2010 börjar på riktigt.
Och så blir jag ju ett år äldre på onsdag.....
Att få somna utan ihopbitna käkar
Jag får en väldans lust att sticka ut nu i nattsärken, mitt i mörkaste natten, in i skogen och bara njuta. Rofylld, mörk natt upplyst av vitaste vitt, puderlätt. När snö är som vackrast.
Hur kan man inte gilla bilden nedan?!
Bilder från helgen
Hursom. Här är bilder från lördagens discokalas!
Balla brillor, rakt igenom!
Födelsedags-Erica
Godaste bålen!!!
I miss your kisses
Nu till mitt sjukdomsmarathon. Jag har, sedan två och en halv vecka, haft någon skum lyftvägsinfektion, som medfört en obeskrivlig hosta, sjuuuuuuuuuuuukt mycket slem har frästs, harklats och spottats upp och ur. Inget halsont, ingen feber. Inget småtjafs liksom. Hardcore rakt igenom. Så hardcore att musklerna som sitter i anknytning till bröstkorgen och revbenen har ballat ur och strejkar. Har tyvärr inga bättre villkor att erbjuda dem. Det gör numera ont att: 1. stå helt upprätt, s.k. "atletisk hållning" 2. Andas djupt 3. Hosta (ett litet vinhugg varje gång) 4.Gå från liggande till sittande, sittande till stående
Så in i helvete ont!
Nu är det ÄNTLIGEN på bättringsvägen (peppar, peppar!) och om jag inte dör på kuppen, så är det tänkt att jag ska leda spinning klockan 10,00 på lördag morgon. Söndagen utgörs av 13 timmar arbete.
-I miss your kisses.
I miss yours too.
där ser du själv hur högt du når
Det är tomma ord som fastnar för att jag låter dom vara kvar
Och fast vi båda vill
Mer än någonting annat
Så står det skrivet i pannan att man väcker en ångest när man släcker en annan
Vi har blivit som dom
Någon tittar på oss
Är det min tanke hon ser eller dina röda kinder som avslöjar mer
Vi har blivit som dom
Som aldrig får bli
Som sitter tyst på nått café, ingen får ju se att han är gift och hon är fri
När jag går därifrån
Och du håller kvar
Så vet vi båda att det är såhär man mår när man hemligheter har
-
Nu: styrelsemöte.
*
Tror att jag har sett den första Twilightfilmen 5-6 gånger, nu blev det fortsättningen på en sjunde. Inte för att den är så utomordentligt bra eller för att Edward är så jävla snygg (det är han ju iofs, men det är inte därför jag gillar filmen). Det är miljön! De där skogarna, allt är så grönt. Helt sjukt fantastiskt.
Fick de tre första böckerna i pocketform i julklapp, och första boken läste jag ut på 4 dagar. Det är de perfekta böckerna att drömma sig bort i (är lite efter, jag vet!). Läser från pärm till pärm. Emellanåt blir jag irriterad för att det är mindre och mindre kvar, men trånar ändå efter nästa bok. Skönt att jag har två stycken kvar, som är tjockare än den första.
"Det vore mer...förståndigt av dig att inte vara min vän.
Men jag är trött på att försöka hålla mig borta från dig"
Kan inte nån säga så till mig, så att jag - som Bella - glömmer bort att andas?!
Bara bokomslagen är fina nog för att läsa i oändlighet.
Förr var TV'n min värsta vän om natten. Numera är vi bästa fiender.
Spikmattan där i bakgrunden, det är min bästaste bästa vän om nätterna.
Vi myser innan jag har somnat, som sig bör. Sen när jag väl somnat in, håller den sig på avstånd. Ligger på golvet eller ihopvikt bredvid mig när jag vaknar.
Frågade mamma om det var hon som tog bort den när hon kikar in i mitt rum mitt i natten, men det var det inte. Jag utgår helt enkelt från att det är den perfekta livskamraten.
Den finns där när jag behöver den, och avlägsnar sig försiktigt när det är nog. Tänk om det kunde finnas någon med de egenskaperna i manlig, mänsklig form...
LEDIG
Fan vad jag har varit grym den här veckan, av många anledningar. Ville bara säga det!
Plus att jag har hört att jag är klok (?)... haha...
PS. och så ville jag bara tala om att jag ska ha världens bästa lediga dag imorgon och på lördag! HAAAA älska fyra-dagars arbetsvecka!!!!!!
Bra kombination!
Men ge mig helst en sån här:
NU!
let it snow
HUR mysigt?!
I'm back from space
Rakt och ärligt. Som att dra bort ett plåster. Man drar sig lite för det, för att man vet att det gör ont, men det måste ändå bort förr eller senare. Bäst att göra det snabbt och smidigt då liksom. Och om jag ska fortsätta på plåsterliknelsen, så kan jag ju tillägga att det inte hann fastna i en mjuk, såsig sårskorpa heller, som skulle gjort det så in i helvete mycket ondare att dra bort.
Men vem vet, kanske behöver jag ett likadant plåster nån gång...
Great minds think alike.
it's over.
Hands down
Im too proud for love
But with eyes shut, it's you I'm thinking of
But how do we move from A to B it can't be up to me..........¨
I gotta fly away, gotta catch the train
we gotta fly away, pack my bags today.
