da vinci?
Kolla varifrån!
da vinci?
godnatt!
Jag är redo helt enkelt! Sleep tight ♥
"My dad says each freckle is a kiss from God"
ÄLSKA South Park!!!
sug på dom! Fyra godisar, plus fyr
Kolla varifrån!
sug på dom! Fyra godisar, plus fyra till som redan ligger i min mage, har jag bestämt att jag ska få ikväll. Och om man suger på godisarna så blir man mätt! Plus, om nån missat det, så räcker dem i all evighet!
Blomma!
25 pix på Indiska. NU kan våren komma!
välkomna till ett mulet Polen... A
Kolla varifrån!
välkomna till ett mulet Polen... Allvarligt talat, nu får molnen skingras! Vi hörs om en halvliter blod mindre!
skål!
Bra grejer*
I torsdags när jag skulle kliva av bussen från jobbet MITT i Skärholmen centrum, går klacken av.
HELA klacken lossnar!!!!!!!! Alltså, jag fick gå på tå in till gallerian, irra runt och leta efter Scorett. Fan vad jag inte ville köpa nya skor just då. Jag ville ha mina bruna mockaskor, hela, sköna, rena, fina. :(
Annars har jag haft det rätt soft i helgen.
Bangade en utgång i fredags. Bästa beslutet nånsin kanske! Jag var så sjukt trött, märkte jag, halvvägs till tåget. Med tröttheten försvinner allt festhumor. Ingen idé att testa ens.
Pelle, söta grannkatten, var vid tvättstugan och följde mig hela vägen till dörren, vilken liten gentleman det är alltså!!
Somnade lite på mammas axel i soffan, sen damp jag ner i sängen och vaknade klockan 7 i lördags morse.
Gjorde klart spinningpasset till Spinn Of Hope. Ledde mina 90 minuter, blev gaaaalet svettig och trött, kom hem, Pelle var på parkeringen. Samma procedur som i fredags. Han går tätt tätt intill mina fötter och kutar till våran ytterdörr när vi närmar oss. Ställer sig för dörren, vägrar låta en komma in.
Bakade äppelpaj och bastade med Matilda på kvällen, och alltså, den tjejen kan göra god paj. Hon kan sin grej!
Fyllda till bredden med paj och vaniljsås satte vi oss i bastun och mådde illa. Så vi skrubbade oss lite, och åkte på en lååång cruise till världens ände. Stafsnäs gård. Mörkare mörker får man leta efter. Men vacker villa när vi kom fram. Kul hund i villan. Fint kök i villan. Våra tankar om Josef Fritzl-människor försvann på hemvägen, och vi svor lite åt regnet.
Och nu njuter jag av detta:
vin och MakeUpStore Magazine. BRA GREJER!
jag minns detaljer i alla farväl
det har med detta att göra:
som gick sönder, högst olägligt..........
ersattes av dessa:
Behöver jag ens säga att jag är förälskad i skor och sådär??!
*problem
Springer fort, det fortaste vi kan
Våra problem, dom är snabbare än oss
Vi kan inte längre fly bort från dom
Men det kan knappast kallas lyxproblem när allting tycks gå fel
och rasar samman som om ingenting är byggt på sten
Helge klipper mitt hår med en slö
Kolla varifrån!
Helge klipper mitt hår med en slö sax...
i helgen har jag:
Lekt med Pelle, våran grannkatt som är en stalker och klöser i mattan
när han spinner. Och hårar GALET mycket. Men jag gillar Pelle ändå!!
Gjort egen apelsinjuice
Beundrat min tatuering och suktat efter en till. Samtidigt konstaterade
jag också att min rygg är en katastrof jämfört med för två år sen. Operation
ryggträning har officiellt startat.
Försökt vårstäda mitt fejs och i samma veva skaffat mig ett par ögonbryn
på nytt.
Och för att göra det hela lite lite bättre, så har jag idag måndag skådat rabattens första snödroppe. Trots pisshelvetesvädret igår, så är våren på väg!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
don't celebrate
Du lös som en lanterna, klart som en stjärna
När du våldtog mitt hjärta, och sprängde min hjärna
Vi kunde vinna mot hela världen men inte mot oss själva
Vad skönt det vore om uppenbart dåliga idéer med tillhörande känslor kunde försvinna ut ur kroppen tillsammans med saltvattnet, tårkanalernas väg. Renande liksom. Professorer runt om i världen, kan ni inte skapa något hjälpmedel för detta? Spjälka ner dåligheten till minsta beståndsdel, som villigt låter sig transporteras bort från kroppens innersta.
Min ibland högsta önskan är att kunna se in i framtiden. Inte jättelångt fram, men tillräckligt för att kunna styra om eventuella olägenheter.
.
Förlåt om jag bara säger tjena när vi syns
slipper kännas vid svidande förr i tider
kanske var vår historia en fjäril på nål
vacker att titta på men vingar som inte slår
ja, lycka till då!
Hamsterhjulet är ju också intressant. Vet inte om det går att slippa ur det alltså. Även om det känns som att man skulle kunna slippa undan när man jobbar kreativt och har lite fria tider men då har man ju iallafall alltid en deadline att slåss mot så att det känns ju som att man blir där till slut ändå.
Ytan är väl kanske vår religion. Det är ju religionens fel att vi blir så jävla knäppa ju. Vi har ju levt i flera tusen år med nån religion som fick oss att tro att man ska må skitdåligt i det här livet för att man ska få leva vidare sen. Sen när man inser att man inte kommer få leva vidare sen så måste man ju fylla det här livet med någonting, och då blir det väl yta. Platt-TV, platt mage det kanske inte är bra lösning men det är i alla fall en lösning. Jag burkar lösa det genom att gnälla på allt och alla, det funkar för mig. Hur du ska göra, det har jag ingen aning om. Lycka till."
Promoe ft. Magnus Betnér - Yta
ingenting kan bli vad det var
När jag var liten hade jag två stycken brevvänner. Den ena var min kusin i Norrland och den andra var Joppa, en tjej med gumminäsa från landet. Ibland försökte jag få det att funka med någon random tjej ur Wendy-tidningen, någon som gillade hästar precis som jag. Det funkade liksom aldrig. Jag tyckte inte att det var spännande att läsa, skriva tillbaka snabbt och hoppas på ett lika snabbt svar.
Jag har fortfarande kvar massor av de där gamla breven, med hästar och hundar och blommor på. Kan ju emellanåt tycka att de borde åka med andra gamla papper i rensningar. Skulle räcka med hälften av det jag har idag. Men, det är något visst med de där breven. Jag vill ha dem med mig i livet och när jag på ålders höst sitter i den där gungstolen som jag alltid har velat ha och klappar mina hundar, då vill jag kunna läsa de där breven och minnas tillbaka.
Minnas tillbaka på varma somrar på landet med chokladhjul, dansbana med färgade glödlampor, skräckinjagande grodor som hoppar, och några platta, till min glädje påkörda av bilarna (kan tillägga att jag idag lärt mig hantera min grodskräck..lite grann iallafall. Skriket stannar inombords när de stör min framfart).
Jag vill minnas tillbaka på de milslånga cykelturerna till Gräddö, den lilla lanthandeln, för att köpa lördagsgodis. Minnas min svarta hjälte som alltid låg intill den största björken som stod mitt på gräsmattan. Hur han ibland försökte kränga sig upp i hängmattan när vi låg i skuggan av trädkronorna och läste Wendytidningar och böcker från Pollux.
Vad obehagligt det skulle kännas att rensa bort alla de där minnena, bara för att papprena tar plats. En del av tjusningen med dem är ju hur de slarvigt är upprivna istället för sprättade me brevsprättare, gulliga felstavningar på fancy schmancy ord vi försökte oss på att använda, hälften av gångerna i fel sammanhang.
Tänk om du kunde komma tillbaka
Vissa dagar så kan jag sakna
Tryggheten från gamla dagar
men det finns inget som kan få dom tillbaka
Ibland vill jag återvända
Men det finns ett litet dilemma
Det känns som skorna börjar klämma
Och jag får växtvärk jag måste lämna
Korv, någon?
Kolla varifrån!
Korv, någon?
heeelt nice
det är fint, det här med fyradagar
Kolla varifrån!
det är fint, det här med fyradagarsvecka. Det innebär ju bland annat att nån kan unna sig fredagsfikat en dag tidigare. Och se avundsjukan hos alla underbara kollegor :)
på väg hem till badet. Vill ni bli
Kolla varifrån!
på väg hem till badet. Vill ni bli riktigt glada i själen, bli ledare på friskis, och lyssna på florence and the machine!!
*
Om det inte vore för den obeskrivliga magknipen jag haft i över två timmar som hållt mig knottrig och frusen över hela kroppen av gåshud. Man kan inte få allt här i livet, det är tydligt, det.
har tagit min första tugga på min
Kolla varifrån!
har tagit min första tugga på min sista bulle för en lång tid framöver. Sörjer, men firar samtidigt. Inga BA-möten nödvändiga, jag lovar!
abborre och hagel
Nu efteråt när jag sett filmen vet jag inte riktigt hur det känns inuti, eller hur det borde kännas heller för den delen. Många minnen och tankar sögs upp av känslotornadon som den där filmen satte igång.
Lättad över att ha fått iväg ett viktigt brev till sin rätte ägare, väntar på svar.
Fylld upp till kanten av sorg över morfar (eller snarare saknaden av honom). Det är nog på grund av vädret som har varit nu, innan solen bestämde sig för att skina på heltid ett tag.
När morfar dog på midsommar förra året var det så där konstigt väder som det bara kan vara en svensk midsommarafton. Solen sken den morgonen, det blåste lite. Minns att jag var fullkomligt utmattad av allt saltvatten som lämnat mina ögon dagarna innan, ville sova länge, länge.
Min ena moster sov över här, mina föräldrar var utomlands.
Telefonen ringde. Min önskan om sömn slogs i spillror. Vi fick bråttom, på med kläder, strunta i tandborstningen, ut till bilen. Körde bortom lagens hastighetsbegränsningar, men varför? För att försöka förhindra livets resa kanske. Vilja stoppa tiden. Det gick inte. Det var tyst när vi kom fram. Tyst från morfar. Bara min ena mosters gråt hördes, min andra mosters tröstande ord.
Minns att jag blev helt tom, som jag inte kan minnas att jag någonsin har blivit annat än vid ett tillfälle. Det var dagen innan, när morfar bara blev sämre sådär skrämmande fort, så att hjärnan inte hinner med. Sämre så att han hårt tryckte min hand varje gång det stötvis smärtade i hans trötta kropp. Sämre så att hans andetag plötsligt började låta som när en trött kaffebryggare trögt pressar ut vatten till det koffeinspäckade bruna kaffepulvret. Det skar i hjärtat av det ljudet, men ändå saknar jag det idag.
Jag har aldrig förr så tydligt mötts av en sanning, som jag inte kunnat hantera på något sätt. Aldrig gråtit så mycket, så högt, så länge, känt mig så ekande tom.
Bästa morfar med alla guldtior i trälådan högst upp i bokhyllan från unga barnår. Varför kunde inte han ha fått något magiskt medel, så att han kunde sitta varje julafton och gotta sig med sillen, njuta av julölen, proppmätt lägga upp fötterna i soffan för att "vila på middagen"? Något magiskt medel så att han varje år kunde stava mitt namn fel i sina gratulationskort på min födelsedag? Cislija, Sesila, Cesilia. En gång blev det helt rätt. Då var morfar stolt som bara en morfar kan vara. "Tack, tack, hemskt mycket tack" sa han när jag sa att det blev rätt.
Jag gick ut på balkongen som hörde till avdelningen där morfar tillbringat sina sista sängliggande dagar. Fortfarande sken solen, men moln hade börjat hopa sig och det hade börjat blåsa vilt. Snabbt gick det, och en grå tung nyans ersatte den ljuva blå på himlen.
Någon minut senare var ovädret ett faktum. Jag gick in från balkongen, men lämnade balkongdörren öppen. Haglet värkte ursinnigt ner, som om det var morfar som äntligen fick bestämma över en liten del av världen, fick säga sitt, om än bara för en liten stund. Det var mycket hagel som kom på kort tid. Det var för att morfar var så stark och envis i sitt liv, sa jag då för mig själv, och det är jag fortfarande lika övertygad om.
Vädret som är nu är också sådär otyglat. Vad som helst kan hända när som helst. När som helst kan vad som helst hända.
Undrar hur midsommar kommer bli i år.
Ett år sedan. Hur ska det vara någon slags glad firandedag för att solen når sin högsta punkt? Fast jag tror morfar hade velat det. Öl och smörgåstårta. Och fisk såklart. Helst abborre. Morfar var fiskare. Abborren var den bästa fisken sa han.
Jag ska ha smörgåstårta och abborre på midsommar. VI ska ha egen lunch, morfar och jag.
spring for spring!
Jag vill ha riktig vår så att jag kan skramla runt med handlederna fulla av underbara armband, knallfärgade stora örhängen och massssssssor av halsband. Och för evigt min bästaste klocka!
styrelser VET hur man festar! Lägg
Kolla varifrån!
styrelser VET hur man festar! Lägger upp filmer imorgon, det är BRA drag alltså. Grym DJ!
kul med årsstämma!
Kolla varifrån!
kul med årsstämma!
P.S. 5
D.S. 5
frågan är...
Svar: JA, det kan man. Jag är expert på området från och med ikväll. Känns skönt paradoxalt att jag ska samåka med en dietist upp till Friskis&Svettis Riks årsstämma i Uppsala imorgon bitti. Tror jag skippar att berätta om mitt socker- och fettkalas ikväll :) Skön tid ska vi åka också: 06,45. Meeen så ska vi ju besluta om F&S kommande år, så det är det värt!!
Såhär kvällar innan jag ska åka iväg nånstans kan jag inte somna, utan får för mig att typ skura kastruller, sortera nagellack och ögonskuggor, räkna dammkorn på TV'n. A, sånt meningslöst. Packa, sova? Nja, snabbt gjort!
Men så har jag ju haft så jävla kul, i min ensamhet, med ena av tvillingarna snygg's spotifyspellista, lite experimentatioslysta med sminket och en kamera med självutlösare. Vem har sagt att man behöver ha tråkigt bara för att man är själv en fredag?
P.S. LISA LYCKA TILL PÅ SÖNDAG!!!!! (tar inte datorn med mig till Uppis)
D.S.
P.S. 2 : Jag färgade över den kissgula luggslingan ganska så direkt när jag steg upp imorse och till min stora förtjusning såg att det fanns lite hårfärg i en perfekt nyans kvar hemma. Smidigt att ha en mamma med kort hår!
D.S. 2
P.S. 3 : Jag skrapade faktiskt bort det mesta av grädden på napoleonbakelsen (kände att det var nödvändigt att lätta mitt samvete lite grann). Magen mår säkert SÅ mycket bättre av det. Nämnde jag att det var två stycken? Nej, glömde nog det. Måndag den 15e får bli nyttostarten (den 24325e i raden), det är perfekt, mitt i månaden och allt. 3½ vecka till Egypten. Cambrigde, någon?
D.S. 3.
P.S. 4: Fan vad långt det förra P.S'et blev!
D.S. 4
bullmammabullfittabullmage
En sak som torsdag innebär vet jag iallafall: ATT DET ÄR FREDAG IMORGON!!!! Och vad händer på fredagar? Jag är LEDIG!
Fyra kanelbullar och en liten sjö laktosfri filmjölk skvalpar runt nere i maggropen på mig, och jag kan nästan se hur tarmarna bara längtar efter att suga in den minimala mängd näring som kan utvinnas ur dessa kolhydratskatter. Meeeeen så har jag ju jobbat 13 timmar idag och så ska jag ju leda spinning två gånger imorgon, och gymma på det. Sen........ SKÅL! (snälla?!)
Som en skön bonus på bullarna så ska jag äntligen få sova mer än åtta timmar denna natt! Wiiiho!
nåt vitt mitt i mörkret!
Kolla varifrån!
nåt vitt mitt i mörkret!
fira tung-sten-faller-bort-dagen!
Alltså, jag vill ha kanske fem stycken, inte en. Att ta en enda är bara en trigger. Då måste jag iallafall ta minst två.
Ja. Två blir det.
För att fira att en tung sten fallit bort från mitt hjärta och problemryggsäcken väger lite mindre.
P.S. Det tog ungefär en halvtimme att gå från Scania-Bilar i Kungens Kurva där jag jobbar, till Fittja centrum där min buss går ifrån. SKÖN rutin det ska bli för mig när det förhoppningsvis blir mer och mer mellanrum nedåt till nollstrecket på termometern! Det ska jag ta en bulle till för.
Tre bullar: en trigger, en för att fira tungsten-faller-bort-dagen, och så en för att fira min nya gå-till-bussen-efter-jobbet-väg!
D.S.
tar en promenad från jobbet ner ti
Kolla varifrån!
tar en promenad från jobbet ner till bussen i fittja. Spännande att se hur långt det är!
ÄNTLIGEN!!!!
Kolla varifrån!
ÄNTLIGEN!!!!
play the best song in the world, or I'll eat your soul
Tidig söndagmorgon, på väg.
I liften inför dagens första åk!
Finaste Muttan Maräng
Trött 1
Trött 2
Fartkamerorna
Es ist snatz Lutstag. Es ist Freitag!
Herrejisses vilken kväll det blev igår. Inte nog med att jag (och övriga i laget Dr Bombay, Linnéa och Jocke/Loke/Dolph) vann musiktävlingen STORT. Grönpåse från lumpen samt vinglögg var priset. Och evig ära, såklart. (Thilén om du läser detta: jag borde vunnit skoputsartävlingen också. Jag borde få förstapriset retroaktivt, du ska se hur fina skorna är FORTFARANDE, efter en utgång. Bangs armédojor, de var i mitt tycke rätt skitiga..........)
Femfemnoll: spela alltid sådär bra musik, okej? Har vi en deal?!
Priset för att lag Dr Bombay var bäst på musik (och allmänbildning???!) när det gällde
Fina tjejer
gj
Fruktade vredeshalvtimmen
23,15: Buss 787 mot Södertälje C skall avgå från Porslinsvägen i Lina Centrum.
Dessa två tidpunkter är alltså vad som föreligger vredeshalvtimmen.
Nu börjar den:
23,16: Då var jag i full färd med att i huvudet utvädera om det var värt att skrika sönder mina lungor och då också väcka merparten av sovande sportlovssmåbarn, trötta föräldrar och redan traumautsatta pensionärer. Detta på grund av det som nyss hade hänt. Kom fram till ett sansat svenssonbeslut. Knyt näven i fickan och svär tyst för dig själv, så blir det bra. Börjar knata mot stan.
23,26: Befinner mig strax efter Ronna C. Känner att detta kanske inte var så dumt ändå, skönt med promenad och jag som jobbat hela dagen och inte haft tid att gå till gymet. Kommer på mig själv med att anse att promenad är träning, och det är det aldrig. Promenad är ett sätt att ta sig från ett ställe till ett annat, mumlar jag för mig själv. Det är ändå ingen som hör, inte jag själv ens. Utan iPoden hade jag kl 23,16 utvärderat ett alternativ till - om jag inte bara skulle ta och sätta mig i en snödriva och hoppas på det bästa. (I det läget skulle jag inte vetat om det bästa vore att förfrysa eller få skjuts av någon random snubbe.)
23,31: Skådar AstraZenecas enorma byggkomplex framför mig och känner för en stund att det här verkligen inte alls var så tokigt. Rätt skönt att det biter lite i kinderna tänker hurtbullen i mig.
23,33: Framme vid AstraZeneca. Nu är det fan inte långt kvar tänker jag och byter låt. Mitt spinningpass som jag lagt in som ett enda långt spår shufflas fram. GÖTT!
23,36: Vägen som går längs med AstraZeneca där i Karlhov, Forskarvägen tror jag bestämt att den heter. Hursomhelst så är den jävligt lång. Kändes som att den aldrig skulle ta slut. Är iallafall i höjd med Tom Tits nu.
23,46: Slappnar av. Jag kommer komma hem med min röda dyrgrip, busskortet. Onödigt att behöva ta taxi.
00,01: Bussen åker från hållplatsen. Varmluft strömmar ut på mina redan varma fötter.
Nu såhär i efterhand kan jag tänka att det kanske var meningen att jag skulle ta den där promenaden, med fötter och händer som inte frös en sekund. Det är så ovanligt att jag myser av bara tanken. Nu är både och kallt igen.
Allt är som det ska.
den här katten, vilket obeskrivlig
Kolla varifrån!
den här katten, vilket obeskrivligt skönt chillmode den har. Jag är galet avundsjuk! Snusktrött är jag, på andra jobbet för dagen. Hemma vid midnatt!
ge mig...
Kolla varifrån!
ge mig skärholmens t-banestations konst!
sjukt lugnt på jobbet!
Kolla varifrån!
sjukt lugnt på jobbet!
I'm not calling You a liar, just don't lie to me
Jag önskar ingen att känna så mycket frustration i kroppen, som inte - på ett relativt schyst sätt - går att råda bot på. Jo, en stackars sate, men risken finns att denne skulle klampa upp hit med Ecco-skorna en gång till, och göra jag-vet-inte-vad. Självinsikt, vore grejen för den personen, inte frustration. Så, för säkerhets skull finns det ingen.
Återigen, jag tänker om och om och om igen på hur och VARFÖR jag dras till problem. Problemen dansar runt i ring kring mig, som om jag vore en midsommarstång som inte kan springa iväg, sätta ner foten, säga STOPP.
Det är lätt att vara efterklok såklart och jag tror mig gång på gång ha kommit fram till en slutsats. Det har jag inte. Jag känner mig själv för väl för att tro på de inbillade slutsatserna, de är inte ens värda att nämna.
Det heter att ”ärlighet varar längst” och jag tror jag börjar förstå andemeningen av det. Uttalas lögner för någon annan (lögner som i relevanta saker i livet, inte vita lögner om fula kläder, men det fattar ju de flesta, antar jag...), så har man, redan innan de lögnaktiga orden lämnat ens läppar, ljugit för sig själv.
Jag vet hur det känns att ljuga ordentligt för sig själv. Det för en till det djupaste av mörker. Till slut övertygar lögnen ens tankar, intar en förklädnad föreställande sanningen, men är dåligt maskerad. Varje gång lögnen skymtar igenom förklädnaden skär den sönder inuti mer och mer för varje gång. Ett litet sår kan tiden läka. Ett blödande köttsår kan ingen tid alls i världsrymden någonsin läka. Det ärr som bildas är bräckligt, slits lätt upp och, där i lögnens ärrade sår, ryms så mycket mer mörker än det var tänkt från början, när den första lögnen yttrades.
En del menar att sanningen gör ont. Sanningen är som en mjuk smekning mot kinden i jämförelse med lögnen – när den avslöjas. Och det gör den alltid. Att känna dumhet för sitt inre, det gör ont. Misstro heter konsekvensen. Misstron gör människan bitter. En bitter människa är en olycklig människa. Ingen vill vara olycklig.
”Visst kan man ljuga, men då måste man ha bra minne.”
Read my lips
"I wanna be faithful but I can't keep my hands out the cookie jar
You see i got this problem, I need help tryna solve it
Cuz meeting after meeting and I'm still a cookie-holic
You can hide em, Imma find 'em, on the counter, in the closet
And I'll say I aint do it with my face covered in chocolate
There you have it. I tried my best.
I went to cookie annoymous. I guess I'm a failure.
I cant seem to keep my damn hands out the cookie jar but it is what it is."
Haha, rätt kass låt det där, Gym Class Heroes - Cookie Jar, men fan så skön text och det finns väl en och annan snubbe som skulle tycka det var rätt skönt att äta kakan och ha den kvar, eller?
Jag uttrycker mer när jag sover, än vad du gör när du tror att du sticker ut från mängden. Gott så!
***
Hursom.
Nu ska jag försöka gymma tills jag blir helt kraftlös i huvudet så skiten bedövas för en liten stund. Sen är et spinning och då är jag uppe bland molnen och svävar. Där finns det inga problem. problemfri timme -18,30-19,30!!!!!
tre ord på tre bokstäver som beskriver halva mig inuti
NEJ.
ONT.
FAN.
kan ge allt i världen för att få l
Kolla varifrån!
kan ge allt i världen för att få ligga i sängen och stirra upp på min orkidé hela morgonen!
Some may never figure out thier purpose in life, and some will
Om fem veckor sitter jag på ett plan på väg ner till Egypten för en vecka av yoga, träning, fantastisk mat, fantastiska människor och förhoppningsvis fantastiskt väder också!!!
Bort från det här råtthålet, som ju i och för sig har sina ljusglimtar, men det har ju inte med stan att göra. Det har ju med vilka ljusglimtarna är ♥
Tills dess vill jag bara att mina revben ska läka, eller vad de nu ska göra för att sluta göra ont. Jag vill kunna träna som folk!!
-
Tid är slöseri med livet. Då menar jag tid, som i tid för att bara vänta ut något. LEV åtminstone under tiden. Annars är tid lika kul som den här bilden:
Fast i och för sig, jag kan ju tänka mig en och annan person som tycker den här bilden är asrolig,
för färgen är väl densamma som personen i fråga. Grå som det mörkaste novembermoln.
tillbaka till verkligheten
Och alla klarade sig från toalettgolvskrälande, det är fantastiskt! (det brukar ju kunna spåra på Nydalavägen...)
