?
---
.
............
...innan den sedvanliga hopplösheten intog kroppen igen.
Wings wouldn't help you
Om huvudvärken inte går över imorgon går jag alltså in på min fjärde vecka på måndag. Normalt?
Jag får ont i huvudet av att inte behöva gå på toa efter tre (!) urdruckna enliters flaskor med vatten på en timme innan jag ska sova. Jag får ont i huvudet för att jag vet att all den vätskan går åt när den åker rutschbana ner för mina kinder och landar mjukt på tröjan eller kudden. Jag får ont i huvudet för att jag vet att det är så patetiskt att jag är ledsen jämt, mest hela tiden. Alltså he-la ti-den. Och när någon frågar och jag hör min egen röst ljuga, det är toppen, lite trött bara, då känner jag mig patetisk. Att peppra ut hela sanningen känns ändå om möjligt ännu mer patetiskt, bäst att låta bli. Det är ändå ingen som förstår säger negativitetsvarelsen i mig, som vid det här laget tagit över större delen av min kropp.
Mest patetiskt känns det ändå att jag ringer och väntar mig gull och kram. Att jag hoppas på meddelande och blir besviken när det är någon annan (fel) person.
Finkänslighet är också rätt patetiskt, när jag tänker lite på det.
Om du undrar hur någon, precis vemsomhelst, mår, fråga henne eller honom. Då kan man vänta sig något annat än "jag vet inte" som svar. Det kanske inte är säkert att du får ett svar som är ärligt, men för den skull kan man ju inte inte fråga. Det är inte konstigt, pinsamt, socialt stört eller dumt att ringa någon man inte brukar ringa, det är omtänksamt. Som man frågar får man svar.
En föreläsare sa en gång att det aldrig är tanken som räknas, undantaget presenter. Inte heller vad man säger att man ska göra räknas. Det är vad man gör som räknas.
I’m lost in the world, I’m down on my mind*
You're my devil, you're my angel
You're my heaven, you're my hell
You're my now, you're my forever
You're my freedom, you're my jail
You're my lies, you're my truth
You're my war, you're my truce
You're my questions, you're my proof
You're my stress and you're my masseuseLet's break out of this fake ass party
Turn this in to a classic night
Jag är ju ett barn
Här är locket. Lite töntigt, men plåster är ju rätt töntigt ändå...
Det går ju inte att plåstra om det som gör ont på riktigt, inuti.
För ett tag såg jag en bild - troligen urklippt ur en film.
*Man, det är jag, med en massa frågor utan svar
Under de här senaste dagarna har det gått upp för mig vilken uppmärksamhetskrävande människa jag är, framför allt när jag känner saknad, tristess och allmän vardagsdepression. Kollar emellanåt på mobilen var tionde sekund för att få en käftsmäll av besvikelsen som en tom skärm frambringar hos mig dessa dagar.
Ibland skrämmer det mig att dessa dagar blir allt fler.
*Varför blir de bara fler och fler och fler? Vad är det för fel när man står i ett hörn på ett uteställe i en stad man inte ens bor i och inte kan andas och tårarna kommer farande från den där sega klumpen djupt nere i halsen? Vart ska man ta vägen då? Hur gör man för att inte känna sig skyldig när ens bästa kompis som man är där med har kul, medan man själv bara vill krympa ner till 4 års ålder och kravla upp i mammas famn? Går det ens att INTE känna sig dum då? Och varför går det bara över när man får gråta tills kudden är våt innan man somnar med snorig näsa och bultande huvud?
Vad är det för fel när man känner sig uppgiven bara för att man inte blir bekräftad hela tiden av den man allra helst vill bli bekräftad av? Varför detta enorma bekräftelsebehov?
Är det normalt att ha huvudvärk i tre veckor?
Hallelujaaaaaah
Här är min superhjältedräkt förresten. Snygg va?
*
Schemat till mitt ena, ack så fantastiska halvtidsjobb damp nyss ner i mailen. Jag arbetar 14 timmar på min födelsedag såg jag till min stora förskräckelse. En torsdag visserligen, så det är väl lite skitsamma, men ändå. Jag är fortfarande bara barnet enligt JG som ändå är hela två år äldre, och därmed klokare. Därför borde jag fortfarande fira min födelsedag som ett.
På tal om att fira så var det en riktig glädjens helg i helgen. Födelsedagspresenter och försenade julklappar utbyttes. Sofie blev själaglad för ett par röda Lanvinörhängen, och jag fick en alldeles fantastisk bricka som jag misstänker kommer användas flitigt till nattamatsbord i sängen. Ingenting av det har jag tagit kort på, däremot en del annat. Som en morgonpigg tjej som hade hantverkare på besök en ledig fredagmorgon klockan 08 prick, delar av Sofies hem, Sofies resultat av att ha sorterat mobilerna i storleksordning: Kvicklunds, Sofies, Saras, JGs och den största, min (den ligger dock felvänd). Därtill en extremt sysslolös indiebandymålvakt (ja, matchen var igång när bilden togs), en klocka med ett spel i som dessutom läckte vatten, sköna brön och en jätteglad Lisa.
Det blev ju inte lila iallafall!
dagens bästa mail
Erik"
aaaaaaalltså! HUR skönt?! Diplomeringen i måndags, och så en arbetsveckas väntan på beslut. Godkänd, eller ej? Svaret ser ni ju ovan. HERREGUD vad skönt! Nu blir det champagne (eller ja, inte exakt NU då förstås, eftersom att jag är på jobbet....men jag sa till nån - tror det var mamma - att jag skulle köpa mig lite champagne om jag klarade det!)
Så: SkivstångSpin 75 tisdagar kl. 17,30-18,45!
two, Zwei, dos, TVÅ
Min sunkkväll slutade precis som den började. I soffan med armstödet som huvudkudde, Criminal Minds på datorn, tom chipspåse och colalightflaska på golvet. Följaktligen börjar söndagen med lätt nackspärr, lätt illamående, enorm törst och en liiiten känsla av att det sitter en gul lapp med betalningsperiod på 8 dagar om 450 riksdaler på bilrutan eftersom att pakeringen bara var till halv elva.
Drar på mig kläder, kutar ner för alla fyrtiosex trappsteg och stegar bort till bilen… HA! Ingen lapplisa har gullappat min bil. Flyttar den till gratisparkeringen (Tapco’s parkering. TIPS!) och beger mig upp för alla fyrtiosex trappsteg igen.
Nyttig frukost med små medel…. En gul kiwi, en passionsfrukt och två ägg. När jag kastar en blick på min assiett skulle nog en utomstående för en kort stund kunna tro att jag ha något slags tvångssyndrom med besatthet av siffran två. Kiwin är delad itu, passionsfrukten likaså, och därtill ligger två ägg bredvid varandra. Två raka rader. Och så blåbärsproviva på det. Två glas.
who's the unsub?
Gideon, Morgan, Reid och resten av gänget är ju för himla duktiga!
Efterlyses:
Han som omsorgsfullt och tålmodigt bakade litauisk basketspelargodkända smulpajshallonmuffins medan jag duschade.
Hej köttbullar!
Kolla på dem!!
Behöver jag ens skriva att de är sjukt goda?! Dessa godingar har gett mig 4 middagar hittills, en femte ikväll, men vad ska jag ha till? Har avverkat dinkelpastarullar, fullkornspasta, julmat och mera julmat... Vad nu?
Har nyss kört en all nighter tillsammans med en fin vän i telefon och Criminal Minds på datorn. ♥ Dr. Spencer Reid!!! Det är farligt att börja kolla på en serie man fastnar för....eftersom att man fastnar!
Börjar morgonen med Choco coffee och redig a-fil med mammas hemmagjorda lingonsylt, pumpafrön, linfrön och hasselnötter. Jag ska göra den här dagen till den bästa!
GOD MORGON CYBERVÄRLDEN!
