Blodgivning nummer ett imorgon klockan 11.00. 4 dl från min kropp till en påse. Det känns fräscht att få nytillverkad blod från mig själv sen. Kroppen är ett evolutionärt mästerverk. Wow för det begreppet! Dock är nässelutslagen inte ett lika magnifikt mästerverk, om man inte ser irriterad hud som en van Gogh eller så. Nån kanske gör det. Då önskar jag att denna person kunde överta mitt största organ för ett tag och känna hur det känns. Små ljusglimtar fick jag dock när jag var hon läkaren på blixtvisit, nämligen att det inte smittar och att jag kan träna på som vanligt "om det känns bra". Kan om jag har otur drabbas av andnöd pga medicinen, men det var tydligen jävligt ovanligt. Hoppas jag tillhör de där som gör att det är jävligt ovanligt, dvs. någon som inte drabbas av det. Värsta skräckdödssätten för mig: 1. Bli överkörd 2. Bli kvävd av något/någon. Innefattar drunkning.
Men mer om blodgivningen... jag var på provtagning först, och tyckte att nålen var rätt stor, men ingenting som gjorde ont. Då nämnde hon att kanylen vid blodgivning är ytterligare lite större. Varför försöka skrämma upp mig?Hon borde uppskattat mig som inte är sprut/nål- och blodrädd. Hon borde älska mig!!!!!!!! Är lite hispig just nu, men inte rädd. Hatar nässelutslagen för mycket för att bli rädd. Och så kliar det för mycket för att jag ska kunna sova. Får testa att ha spikmattan i sängen, kan gå.
[Scratch scratch]

bästa idéen som någonsin tänkts och förverkligats. Längtar till 2010.

Det här är en film man måste måste måste se!!

När jag var liten, ungefär 6-7 år, drömde jag en fruktansvärd mardröm varje år. Det kunde ske flera gånger också såklart, men det var alltid bara den här enda gången som jag kom ihåg lång tid efteråt, och gör det fortfarande.
Hela världen hade tagits över av dinosaurier (och på den tiden var i drömmen "hela världen" lika stort som området där jag bor) och jag försökte gömma mig undan dem, som åt upp och förstörde allt som kom i deras väg. Till slut var jag den enda levande människan kvar, och precis när jag skulle ätas upp, så vaknade jag. Lika livrädd varje gång.

Denna natt har i likhet med ovan beskrivda scenario varit ett rent helvete i mitt huvud. Jag somnade ovanpå täcket till Mary & Max (en dyster animerad film som trots det har något fint över sig), sen kom mamma in och väckte mig, somnade om och vem kunde veta då att hela natten skulle bli ett virrvarr av mardrömmar.
Jag hör att det blåser utanför fönstret och plogbilen åker framochtillbaka i desperation för att böka undan snön, men har i drömmen skapat monster som härjar där ute, så jag vågar inte vrida upp persiennerna ifall att det står något väsen på andra sidan fönsterglaset.

Vanligtvis känner jag mig inte paranoid och förföljd, men i nattens vilda mardrömmar har jag blivit förföljd av elaka versioner av de mest otippade personer man överhuvudtaget kan tänka sig. Hade lovat mig själv att jag skulle gå ut och springa nu på morgonen, men icke. Jag vågar inte.

"Jag vet hur mycket ett leende väger när man bör det i sitt hjärta eftersom jag själv minns bördan, och bär den med glädje så länge jag lever och andas och minns"


Julstädningen påbörjad i samma behagliga takt som de alldeles underbara vita flingorna singlar ner från himlen ner på marken. Hoppas de får stanna där.
Dagar som den här vill jag städa i timmar, men i mitt eget tempo. Varje låda rensar jag igenom, varje skolpapper ska läsas från början till slut. Och då börjar jag drömma mig tillbaka. Tillbaka till skolan, fast med nya erfarenheter. Skulle det inte gå så mycket bättre? Väntar till hösten. Då, då ska jag sätta mig i skolbänken igen, har jag sagt. Hoppas jag fortfarande vill det då, när det gäller.


"Kärleken är ingen ägodel, det är en gåva som man håller, varsamt, i en öppen hand. Så fort man försöker sluta handen krossas den, som om den vore ett ägg av tunnaste glas"

Jag älskar levande ljus!! Det är det som gör att man överlever höstmörkret!
Sjukt bra dag för i övrigt. Matildagirl som har fyllt 20 fick jag äntligen tid att träffa (hon har blivit en workaholic!) och ge min present - som fotsättning på studentpresenten :) Lite receptionsjobb på Friskis efter det, och lite fix. Nämnde jag att jag fått nytt jobb? Nä tänkte väl det. Första passet imorn, 13 timmar! Jag längtar

Lite vin, lite gammal musik, lite värmeljus. MYCKET nostalgi. Jag blir jämt nostalgisk kring jul. Och så blir jag fruktansvärt blödig. Tänker på precis varenda människa som inte har någon eller några att fira jul tillsammans med. 
Det kommer sig nog av att vi i vår familj verkar tycka att det mest är bökigt och ansträngande att fira jul, istället för att strunta i praktiska problem och knöligheter - som att det blir så trångt när vi ska äta om det är för många - och bara köra på. Jag vet inte varifrån det här kommer, att man hela tiden ska försöka motverka julen. Julklappar? NEJ NEJ det är så materialistiskt. Julmat? NEJ NEJ man går upp så mycket i vikt och vi får slänga sååå mycket. Julgran? NEJ för i helvete det skräpar ner och alla blommorna dör.

Ska inte morfar få följa med till Stockholm och fira jul?! Nej men det blir så bökigt och jobbigt för honom.

Nu har jag lyckats göra en egen liten tradition som innebär att tjata hål i huvudet på ALLA tills det blir som jag vill. Tills att alla samlas tillsammans den enda traditionen. Ja gråter, slåss och sparkas (de två sistnämnda hittills enbart bildligt talat) tills det blir som jag vill.  Men det är inte enbart för min egen skull. Jag vet att alla de andra också vill fira jul tillsammans, men jag behöver driva på den sidan hos dem som först och främst ser på det hela ur de optimistiska glasögonen. Får dem att kasta pessimismbrillorna.
Det verkar som att det funkar bra i år också.

---

Och nu några för mig nostalgiska låtar som jag fyller de sista kvällstimmarna med:

Bad Cash Quartet - Valentine
Brainpool - In a box to you
Anna Ternheim - To be gone
Ani DiFranco - You had time
Alice In Chains - Brother
A Camp - I can buy you
Ane Brun - My lover will go (tack Cattis för att du fick mig att upptäcka denna fantastiska stämma!)

Wish me luck! Anställningsintervju 18,45!