Blodgivning nummer ett imorgon klockan 11.00. 4 dl från min kropp till en påse. Det känns fräscht att få nytillverkad blod från mig själv sen. Kroppen är ett evolutionärt mästerverk. Wow för det begreppet! Dock är nässelutslagen inte ett lika magnifikt mästerverk, om man inte ser irriterad hud som en van Gogh eller så. Nån kanske gör det. Då önskar jag att denna person kunde överta mitt största organ för ett tag och känna hur det känns. Små ljusglimtar fick jag dock när jag var hon läkaren på blixtvisit, nämligen att det inte smittar och att jag kan träna på som vanligt "om det känns bra". Kan om jag har otur drabbas av andnöd pga medicinen, men det var tydligen jävligt ovanligt. Hoppas jag tillhör de där som gör att det är jävligt ovanligt, dvs. någon som inte drabbas av det. Värsta skräckdödssätten för mig: 1. Bli överkörd 2. Bli kvävd av något/någon. Innefattar drunkning.
Men mer om blodgivningen... jag var på provtagning först, och tyckte att nålen var rätt stor, men ingenting som gjorde ont. Då nämnde hon att kanylen vid blodgivning är ytterligare lite större. Varför försöka skrämma upp mig?Hon borde uppskattat mig som inte är sprut/nål- och blodrädd. Hon borde älska mig!!!!!!!! Är lite hispig just nu, men inte rädd. Hatar nässelutslagen för mycket för att bli rädd. Och så kliar det för mycket för att jag ska kunna sova. Får testa att ha spikmattan i sängen, kan gå.
[Scratch scratch]