När jag var liten, ungefär 6-7 år, drömde jag en fruktansvärd mardröm varje år. Det kunde ske flera gånger också såklart, men det var alltid bara den här enda gången som jag kom ihåg lång tid efteråt, och gör det fortfarande.
Hela världen hade tagits över av dinosaurier (och på den tiden var i drömmen "hela världen" lika stort som området där jag bor) och jag försökte gömma mig undan dem, som åt upp och förstörde allt som kom i deras väg. Till slut var jag den enda levande människan kvar, och precis när jag skulle ätas upp, så vaknade jag. Lika livrädd varje gång.

Denna natt har i likhet med ovan beskrivda scenario varit ett rent helvete i mitt huvud. Jag somnade ovanpå täcket till Mary & Max (en dyster animerad film som trots det har något fint över sig), sen kom mamma in och väckte mig, somnade om och vem kunde veta då att hela natten skulle bli ett virrvarr av mardrömmar.
Jag hör att det blåser utanför fönstret och plogbilen åker framochtillbaka i desperation för att böka undan snön, men har i drömmen skapat monster som härjar där ute, så jag vågar inte vrida upp persiennerna ifall att det står något väsen på andra sidan fönsterglaset.

Vanligtvis känner jag mig inte paranoid och förföljd, men i nattens vilda mardrömmar har jag blivit förföljd av elaka versioner av de mest otippade personer man överhuvudtaget kan tänka sig. Hade lovat mig själv att jag skulle gå ut och springa nu på morgonen, men icke. Jag vågar inte.