ingenting är vad man tror
Stackars mannen med medaljer, som bara putsar sina minnen
Han sitter tyst bland gammalt skrot
Kan inte se för allt sot att ingen sitter mittemot
Stackars hon som flyter med, som aldrig lärde sig ta sats
Hon som ägna all sin tid åt nåt hon inte ville bli,
för det var bara där det fanns en plats
Stackars den som inte bryr sig
Stackars dom som aldrig tyr sig till andra än sig själva
och stackars fåglarna i bur
Och stackars dom som stänger in sig hundra dagar utan heder
Ja stackars dom som lever så, stackars dom som tittar på
hur märkligt kan man må?
Ja stackars han som aldrig kämpar
Han som säger "stackars mobb"
Han som hamna först i kön och blev så nöjd med sin lön att han glömde sitt jobb
Stackars den som inte bryr sig, stackars hon som aldrig fryser och alltid får vad hon vill ha
Ja, stackars hon som har det bra
Stackars hon som ville opp men inte började från början
I Skara står en man som låter henne trampa på
och skrapa ansiktet i gruset
Ja stackars han som aldrig gråter fast han släpar på ett höghus
Vad är det ingen ska få se som ingen inte redan sett och vart ska det där huset?
Stackars hämmade lakej och stackars dig och stackars mig
Det är en konstig värld vi lever i, ja ingenting är vad man tror
Han sitter tyst bland gammalt skrot
Kan inte se för allt sot att ingen sitter mittemot
Stackars hon som flyter med, som aldrig lärde sig ta sats
Hon som ägna all sin tid åt nåt hon inte ville bli,
för det var bara där det fanns en plats
Stackars den som inte bryr sig
Stackars dom som aldrig tyr sig till andra än sig själva
och stackars fåglarna i bur
Och stackars dom som stänger in sig hundra dagar utan heder
Ja stackars dom som lever så, stackars dom som tittar på
hur märkligt kan man må?
Ja stackars han som aldrig kämpar
Han som säger "stackars mobb"
Han som hamna först i kön och blev så nöjd med sin lön att han glömde sitt jobb
Stackars den som inte bryr sig, stackars hon som aldrig fryser och alltid får vad hon vill ha
Ja, stackars hon som har det bra
Stackars hon som ville opp men inte började från början
I Skara står en man som låter henne trampa på
och skrapa ansiktet i gruset
Ja stackars han som aldrig gråter fast han släpar på ett höghus
Vad är det ingen ska få se som ingen inte redan sett och vart ska det där huset?
Stackars hämmade lakej och stackars dig och stackars mig
Det är en konstig värld vi lever i, ja ingenting är vad man tror
Kommentarer
Trackback
