Igår grejade jag med kablar som får datorn att samarbeta lite med TV'n, så att jag kan kolla på filmer från datorn på TV'n. En bildkabel och en ljudkabel hit och dit. A, ni fattar. Det funkar inte med ljudet dock! Skitirriterande, men ljudet i min dator har tydligen asbra ljud när jag mixtrade lite grann...
Tror att jag har sett den första Twilightfilmen 5-6 gånger, nu blev det fortsättningen på en sjunde. Inte för att den är så utomordentligt bra eller för att Edward är så jävla snygg (det är han ju iofs, men det är inte därför jag gillar filmen). Det är miljön! De där skogarna, allt är så grönt. Helt sjukt fantastiskt.
Fick de tre första böckerna i pocketform i julklapp, och första boken läste jag ut på 4 dagar. Det är de perfekta böckerna att drömma sig bort i (är lite efter, jag vet!). Läser från pärm till pärm. Emellanåt blir jag irriterad för att det är mindre och mindre kvar, men trånar ändå efter nästa bok. Skönt att jag har två stycken kvar, som är tjockare än den första.

"Det vore mer...förståndigt av dig att inte vara min vän.
Men jag är trött på att försöka hålla mig borta från dig"

Kan inte nån säga så till mig, så att jag - som Bella - glömmer bort att andas?!

Bara bokomslagen är fina nog för att läsa i oändlighet.

Förr var TV'n min värsta vän om natten. Numera är vi bästa fiender.
Spikmattan där i bakgrunden, det är min bästaste bästa vän om nätterna.
Vi myser innan jag har somnat, som sig bör. Sen när jag väl somnat in, håller den sig på avstånd. Ligger på golvet eller ihopvikt bredvid mig när jag vaknar.
Frågade mamma om det var hon som tog bort den när hon kikar in i mitt rum mitt i natten, men det var det inte. Jag utgår helt enkelt från att det är den perfekta livskamraten.
Den finns där när jag behöver den, och avlägsnar sig försiktigt när det är nog. Tänk om det kunde finnas någon med de egenskaperna i manlig, mänsklig form...