Den här dagen tog verkligen en etthundraåtti graders-vändning på en sekund.
Ni anar inte hur glad jag har varit idag, HELA dagen. Trots att det var måndag. Trots att jag gick upp 05,30 och trots att det var -22°C imorse när jag gick hemifrån strax innan sju imorse, så har ett leende inombords varit permanentmonterat.  Mitt i SL-kaoset, kände jag mig så lugn, stress fanns inte. Det går inte snabbare för att man blir irriterad. Solens första strålar för dagen letade sig in till mig, ståendes mitt i bussen. Och till alla andra omkring mig. Jag log. Det spelade ingen roll att det var -20°C. Jag blev helt varm, ända in i hjärtat av solen, av glittret som bildas i luften när de tunnaste, minsta snöflingorna virvlar och solljuset reflekteras på de små kristallerna.
Solen har skinit på mig hela dagen, på jobbet också. Där letade sig strålarna in till mitt kontorsutrymme och värmde mig så att jag hade kunnat vara sommarklädd nu mitt i vintern.

Spinningpasset jag ledde ikväll var bland det roligaste jag lett. Det var energi, det var särskilt en tjej, som tog i  det där lilla extra, när jag peppade. När det syns, så tydligt, då får jag rysningar över precis hela kroppen. Den känslan, den går inte att ta på. När en dag har varit skit, och jag ska leda spinning på kvällen, då vet jag att fortsättningen av dagen kommer vara så mycket bättre än innan. Det slår ALDRIG fel. Tänk er då, när en dag har varit av detta slag. Det är konstigt, men samtidigt så logiskt, hur det känns i kroppen när allting bara funkar.

Hela dagen har varit som att jag hade en likadan sadness shield som Max i Where The Wild Things Are. Stor nog att skydda oss alla ville jag att den skulle vara!

Så, när hela dagen nu står på sin spets, så att den precis balanserar på udden, så slår det över. Det blir överflöd av känslor i mig.
Jag biter ihop när det behövs, men jag är inte den som har svårt för att uttrycka känslor, vare sig det är högt eller lågt.
Och när det inte behövs bitas ihop, då blir det annat. Kärlek, hat, glädje, sorg och allt däremellan, orsakar översvämning så att hela jag skakar och håller andan.


Jag fick veta idag att sår svider mer om de får vanligt vatten på sig, än om de blir baddade med koksalt. Det läker bättre då.
Våra tårar är koksalt. Ibland är det bara det som behövs, för att stilla känslotsunamin inuti.