När jag var liten hade jag två stycken brevvänner. Den ena var min kusin i Norrland och den andra var Joppa, en tjej med gumminäsa från landet. Ibland försökte jag få det att funka med någon random tjej ur Wendy-tidningen, någon som gillade hästar precis som jag. Det funkade liksom aldrig. Jag tyckte inte att det var spännande att läsa, skriva tillbaka snabbt och hoppas på ett lika snabbt svar.

Jag har fortfarande kvar massor av de där gamla breven, med hästar och hundar och blommor på. Kan ju emellanåt tycka att de borde åka med andra gamla papper i rensningar. Skulle räcka med hälften av det jag har idag. Men, det är något visst med de där breven. Jag vill ha dem med mig i livet och när jag på ålders höst sitter i den där gungstolen som jag alltid har velat ha och klappar mina hundar, då vill jag kunna läsa de där breven och minnas tillbaka.

Minnas tillbaka på varma somrar på landet med chokladhjul, dansbana med färgade glödlampor, skräckinjagande grodor som hoppar, och några platta, till min glädje påkörda av bilarna (kan tillägga att jag idag lärt mig hantera min grodskräck..lite grann iallafall. Skriket stannar inombords när de stör min framfart).

Jag vill minnas tillbaka på de milslånga cykelturerna till Gräddö, den lilla lanthandeln, för att köpa lördagsgodis. Minnas min svarta hjälte som alltid låg intill den största björken som stod mitt på gräsmattan. Hur han ibland försökte kränga sig upp i hängmattan när vi låg i skuggan av trädkronorna och läste Wendytidningar och böcker från Pollux.

Vad obehagligt det skulle kännas att rensa bort alla de där minnena, bara för att papprena tar plats. En del av tjusningen med dem är ju hur de slarvigt är upprivna istället för sprättade me brevsprättare, gulliga felstavningar på fancy schmancy ord vi försökte oss på att använda, hälften av gångerna i fel sammanhang.

Tänk om du kunde komma tillbaka

Vissa dagar så kan jag sakna
Tryggheten från gamla dagar
 men det finns inget som kan få dom tillbaka
Ibland vill jag återvända
Men det finns ett litet dilemma
Det känns som skorna börjar klämma
Och jag får växtvärk jag måste lämna