Jag önskar ingen att känna så mycket frustration i kroppen, som inte - på ett relativt schyst sätt - går att råda bot på. Jo, en stackars sate, men risken finns att denne skulle klampa upp hit med Ecco-skorna en gång till, och göra jag-vet-inte-vad. Självinsikt, vore grejen för den personen, inte frustration. Så, för säkerhets skull finns det ingen.
Återigen, jag tänker om och om och om igen på hur och VARFÖR jag dras till problem. Problemen dansar runt i ring kring mig, som om jag vore en midsommarstång som inte kan springa iväg, sätta ner foten, säga STOPP.

Det är lätt att vara efterklok såklart och jag tror mig gång på gång ha kommit fram till en slutsats. Det har jag inte. Jag känner mig själv för väl för att tro på de inbillade slutsatserna, de är inte ens värda att nämna.
Det heter att ”ärlighet varar längst” och jag tror jag börjar förstå andemeningen av det. Uttalas lögner för någon annan (lögner som i relevanta saker i livet, inte vita lögner om fula kläder, men det fattar ju de flesta, antar jag...), så har man, redan innan de lögnaktiga orden lämnat ens läppar, ljugit för sig själv.

Jag vet hur det känns att ljuga ordentligt för sig själv. Det för en till det djupaste av mörker. Till slut övertygar lögnen ens tankar, intar en förklädnad föreställande sanningen, men är dåligt maskerad. Varje gång lögnen skymtar igenom förklädnaden skär den sönder inuti mer och mer för varje gång. Ett litet sår kan tiden läka. Ett blödande köttsår kan ingen tid alls i världsrymden någonsin läka. Det ärr som bildas är bräckligt, slits lätt upp och, där i lögnens ärrade sår, ryms så mycket mer mörker än det var tänkt från början, när den första lögnen yttrades.

En del menar att sanningen gör ont. Sanningen är som en mjuk smekning mot kinden i jämförelse med lögnen – när den avslöjas. Och det gör den alltid. Att känna dumhet för sitt inre, det gör ont. Misstro heter konsekvensen. Misstron gör människan bitter. En bitter människa är en olycklig människa. Ingen vill vara olycklig.

”Visst kan man ljuga, men då måste man ha bra minne.”