Mamma försökte en gång i tiden introducera mig för den värsta kulinariska mardrömmen: Leverpastej + ost. Alltså, jag älskar min mamma jättemycket och allt det där, men hur tänkte hon där? Leverpastej äts överhuvudtaget inte utan gurka, och definitivt inte tillsammans med någon form av ost, någonsin.  Sen finns det en smärre oskriven regel i detta hushåll som vi leverpastejätande här på Nydalavägen faktiskt håller oss till, hur udda det än kan verka. Leverpastej äts uteslutande på mörkt bröd. ALDRIG vitt. Har ni smakat det nån gång? Nääää, men det har jag, och gör det inte en gång mer än nödvändigt. Min mages kvot av vitt bröd+leverpastej är fylld på livstid. Tips till er som ännu inte gjort det: GÖR INTE DET.

Jag föreställer mig hur hundmat på konservburk smakar och tänker att om jag skulle försöka mig på att beskriva hur leverpastej+vitt bröd smakar, så skulle beskrivningen hamna farligt nära den där hundmatskonserven. Funderar också på vilken sorts hundar det är som behöver käka sån gegga. När jag köper min en fyrbent vän, så ska denne aldrig någonsin under några som helst omständigheter behöva äta det. Eller leverpastej+ vitt bröd. Det vore djurplågeri.

Vid närmare eftertanke kommer jag på att jag har träffat en sån där hund som måste äta gegga. Och det är tveksamt om den borde kallas hund. Underbett på en hund liksom??? En tvärhand hög, underbett och oförmögen att försvara sig själv (och andra!). Det är allt annat än attraktiva attribut för en riktig hund.

Hundar, bröd och allt vad det var. Leverpastej äts hursomhelst alltid tillsammans med gurka. Det var bara det jag ville komma fram till.