Tänkte skriva nåt jättelångt och djupt som jag tänkte på när jag vandrade hem från bussen mitt i virvlet av tunga snöflingor stora som femkronor, men tji.
Sitter bara och funderar på om det faktiskt ska vara såhär svårt och läskigt att veta vad man vill bli när man blir stor?
Idag har jag tänkt ut minst fem olika yrken som jag verkligen kan tänka mig att jobba med. Så är det varje dag.

---

Tänk er två likadana röster i ett och samma huvud som för följande konversation:
- Ekonomi vore kanske inte så fel att plugga ändå, det verkar ju så brett. Och det kryllar av olika sorters ekonomirelaterade yrken. Dessutom gillar jag ju siffror.
- Nja, fast SÅ kul är det inte med siffror, jag bara råkar komma ihåg dem när jag ser dem. Men sjukgymnast har jag ju velat bli länge, och på sikt kommer det bli brist på dem. Pensionärerna blir många om några år!
- Ja, men dietist verkar ju roligare...ännu intressantare liksom.
- Ja, men är det verkligen det du vill jobba med? Varför inte bli personalvetare och läsa lite kropp/kost/hälsa-kurser på distans för intressets skull vid sidan av? Du gillar ju kontorsmiljön!
- Förvisso. Men.... vända trehundrasextio grader och läsa till biolog kanske? Naturvetenskapligt basår, det vore ju bra att ha i bagaget så är man redo för egentligen vad som helst, men huu vilket studietempo de verkar ha, och jävlar vad jag inte gillade matte sista terminen på gymnasiet.
- Hälsopedagog då? Eller kanske hälsoutvecklare? Nä, vet du vad, varför inte idrottsvetenskapligt program med idrottsmedicinsk inriktining?
- Kanske skulle ta och läsa till idrottslärare för grundskolans senare år och gymnasiet (eftersom att alla säger att jag är så tydlig och bra på att förklara sånt som har med kroppen att göra)
- Varför inte sjuksyrra då? Let's face it, du kommer ju vare sig orka eller kunna plugga till läkare, som ändå kanske vore drömdrömmen, men syrra är ju liten bit på vägen.

Ja. and it goes on and on and on and on. Ni fattar. Fast det känns ju faktiskt som att ingen gör det.

Glädjen som uppstår när man tar den sista Metron innan man ska gå på tåget....och tröttheten som ritar mönster mitt i sudokun

Det SKA göra ont att bli bortglömd. Innan man vet ordet av är smärtan borta.

en favoritfilm.

Okej. Sitter och kollar på Tjock och tjockare. "Brittisk dokumentärserie från 2010. Avsnitt 2 av 4. Människor blir allt tjockare och man förutspår att fler än 700 miljoner kommer att vara överviktiga år 2015. Här möter man åtta överviktiga britter som reser till USA, Kuwait, Argentina och Grekland, länder som har en chockerande andel feta personer. Där får de leva hos värdfamiljer där alla är överviktiga, äta samma mat som de och dela deras livsstil. Under sina vistelser får de lära sig sanningen om sin livshotande sjukdom. Frågan är om det kan uppmuntra dem till att förändra sina liv eller om de väljer att fortsätta misshandla sina kroppar som tidigare."

---

I det här avsnittet ska två asfeta människor från England åka till en lika asfet familj i Grekland (som förr i tiden var det land i världen med de friskaste människorna tack vare en god kosthållning - fisk, olivolja och massa grönsaker) och leva med dem. Hör här. Mamman lider av abnorm fetma och sömnapnéer nattetid som gör att hon somnar titt som tätt dagtid. De har en 10-årig dotter som väger 124 FUCKING KILO, har ett BMI (Body Mass Index) på - håll fan i er nu - 51,6. (det kan det ju vara bra att veta att gränsen för fetma går vid 30.0, så tänk er.........)
Alltså, dietisten de har fått kontakt med varnar föräldrarna för att dottern kanske inte kommer leva i ens 10 år till, och morsan sitter och somnar. Pappan i familjen väger långt över 200 kg och han säger "vi ska göra vårt bästa för att lösa problemet". Precis som de hade sagt för två år sedan när de träffade samma dietist. Mellan de två åren har familjen aktivt undvikit att ta kontakt med dietisten... ALLTSÅÅÅÅÅÅ jag blir så upprörd! åååååååååååååh!!!!!

Klockan sexton tretti fick jag min första bokade massage någonsin. "Guuuuud va skönt" tänkte jag naivt under promenaden dit.

Jenny, som massageterapeuten hette, frågade och skrev ner mina svar på om jag hade ont någon särskild stans eller haft problem och om jag tränar och strechar. (Svaren var ungefär: Ibland i ländryggen och i nacken, nada allvarliga problem som inte lite akupunkturnålar kunnat åtgärda, tränar ja och stretchar ja, i samband med träning).
Tydligen fäster det en massa muskler på bäckenbenets topp, alltså vid höften (där allt - om man har nåt - fjortisfett sitter. Jag har ju tråkigt nog begåvats med en hel del och ännu tråkigare nog misslyckats med att göra mig av med det..) DÄR hittade hon iallafall något jävulskap till muskelknut och där skulle hon således massera.
Och när hon hittade Punkten, som jag inte visste fanns ens...........jag har aldrig känt sådan smärta. Inte ens när jag stukade foten (så att alla yttre ledbanden "bara" töjdes precis till gränsen innan de skulle gått av) eller när tatueraren tatuerade mig.
Det här var den ondaste ögonblickssmärtan någonsin.
HEEEER-RE-GUD.

Jag skulle påstå att det är skönare att klämma fingret i en dörr. Förmodligen med tråkigare efterskeende. Men samma ögonblickliga smärta.
Om tre veckor ska jag dit igen!

Tjing

Imorse hängde jag med Vera. Det har blivit till en trevlig frukostdate, klockan ställs på åtta nollnoll och så gör jag mig bara iordning lite halvt och är nere på stan till nio. Fantastiskt hur fint man kan börja dagen! Lite koffein så är jag med på banan.
Så införskaffade jag en skjorta och en typ...stickad guldig magtröjebrynja med hål i ryggen (den väger fanimig minst ett kilo!).
Och massa timmar innan jag tryckte en pizza till middag tillsammans med Annie plus Lusen (som var ovanligt matglad i min gröna matta), så tycktes jag kunna ana en magruta eller så. Kanske. Konturer, "soon to be" sixpack. Ah, typ. Snart. Kanske. Snällarå! 
Bara benen kvar, så känns en vecka i Spanien om tre månader iklädd bikini mestadels av tiden inte enbart som självplågeri.





Så skulle jag ta en fin bild för att visa alla er fem läsare hur
underbart det är med en ordentligt knäppt skjortkrage
men solen lyste så in i helvete.


Sen gick solen i moln lite grann, så jag slapp se
alldeles skum ut utan rättelse. Skjortkragen ser dock
likadan ut med eller utan kisande ögon.


Natti natti!

Dilemmat som uppstår när man precis målat naglarna och blir toanödig..................

Imorse hade jag lite soldatövningar för mig. Sprang på den person jag har allra minst lust att springa på, kanske av alla i hela världen, och vad gör jag? Jo, smygspringer likt en soldat i fält, över isfläcken vid busshållplatsen för att gömma mig bland människorna som stod och trängdes i den. he he he.


nåt man kanske kan ägna sig åt om man har svårt att somna. Det planerar jag inte att ha inatt dock, så sov gott alla fem läsare!

Vilken helg! Fredagen bjöd på premiärlöprunda (med smått oväntat men väldigt trevligt löpsällsis) som innehöll sadistiska intervaller 10 stycken. Därefter stegade jag till Svens hembageri och köpte en magiskt god semla och lite magiskt gott bröd, fullt av massa olika frösorter i. Stod i kö på spinning hela dagen men sket i det och gick på stan och tog hål i örat istället.

Basketmatch på kvällen som Kungarna tyvärr förlorade och skönt häng hos Emmy med fina tjejer.
Kom konstigt nog i säng mitt i natten och segade mig upp strax efter nio för att leda lördagsmorgon-spinning. Tio nollnoll. Varför i hela världen vill folk träna så tidigt en lördag?!
Skönt efteråt hursomhelst.
Var en sväng nere i det 30-miljonerkronorsinredda stadshuset för att dela ut Friskistidningen (som det olägligt nog är en artikel om mig i. Inte olägligt på så vis att själva artikeln är där, men olägligt på grund av att jag glömde min egna namnbricka hemma och fick bära en som det stod Lena på. Lena på brickan, Cecilia i tidningen.....)
Sov lite granna, sen kom mamma hem till mitt ostädade hem med en hallmatta. Hon fick med mig till Nydala för middagsmatlagning, lite mer sömn och en fin middagsstund (trots onödigt rinnig potatisgratäng).

Senare shots med Malin och Mattus, och timlång dans med lammkött. Slocknade hemma lagom full och vaknade strax efter lunchtid väldigt lycklig över att inte vara bakis.
Hängde lite med Lusen och Annie, premiäråt glass för året och tog en liten promenad i solen. Svettades lite på Friskis&Svettis tillsammans med 12 glada och trötta motionärer som ännu en gång tog sig igenom mitt SkivstångSpin med bravur. De är så fantastiska, de som väljer att komma på just mitt pass, när det finns en massa annat att välja på ♥

Mördarhund


ett väldigt rött öra,

matchat med ett par väldigt röda läppar.

min granne utbrast nyss (medan jag var i badrummet och utförde den sedvanliga borsta-tänderna-tvätta-bort-sminket-dra-ansiktsvatten-över-ansiktet-smörj-runt-ögonen-med-dyr-ögonkräm-och-resten-av-ansiktet-med-semidyr-ansiktskräm) "men vilket litet jävla kukhål"....

Jag funderar såhär i efterhand på två saker.

1. Är det inte rimligtvis så att själva "kukhålet" ska vara just det, litet?
2. (om ettan inte stämmer) Jag har alltså fatalt missat något i den manliga anatomin (upplys mig gärna). Är denna eventuellt nyfunna vetskap något att starta karriär på månne? (ansökningstiden för program & kurser till HT11 startade i tisdags, vilket är typ det enda som cirkulerar i mina tankebanor.)



PS. Jag inser att jag vill ha en parfym kostar 1100 kronor..... kanske i ett annat liv, nu är mina rikemansmånader över. Att vara sjuk(-t stressad) tar ut sin rätt på lönen när man behöver vara hemma för att kroppen vägrar gå ur sängen.


PS 2. Nu skrek han igen, den jäveln. "AAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAHHH"

PS 3. Imorgon har jag en uppstyrd löparträff, eller vad man ska kalla det. Jag ska alltså lära mig att bemästra konsten att springa med en kamrat. Detta kan bli spännande.

DS 1, 2 och 3.

Orden ekar och värker som ett öppet sår i hjärtat och resten av kroppen.

Ägnar kvällen åt jobb.
Och med att försöka mig på att ändra typsnitt i den här sorliga och astråkiga bloggen, som jag iochförsig har mest för att kunna skriva av mig när hjärnan känns fylld till kanten med diverse skit. De brukar ju säga att det alltid känns bättre efter att man gråtit, skrivit, ätit, sovit, bajsat, eller vad nu man behövt göra, och de har ju rätt! Ska tacka de där vid tillfälle.
Borde ju egentligen skriva dagbok för hand, men jag blir mest irriterad för att jag inte skriver lika snyggt och med ett lika bra ordförråd som jag ser framför mig i tanken.
Inte för att ordförrådet blir så mycket bättre framför datorn, men då slipper jag iallafall irritationen över handstilen.

På tal om irritation, här är några saker som jag redan idag hunnit irritera mig på:

- min oförmåga att vara tidseffektiv.

- att jag fortfarande inte kan släppa de som på allvar tror att det heter FETTIS-dag (skriver det med bindestreck så att alla  5som läser med enkelhet ska fatta) och vägrar inse att de har fel. Alltså, fettis-dag, en dag för alla fetton i världen, really? Fett-tisdag heter och det och har alltid hetat.

- att tjejer fortfarande bär leggings/tajts/tights som byxor in public. Fritt fram för omvärlden att se en saggig röv (alla rövar blir saggiga i leggings) genom ett par smått utslita "byxor". Är det verkligenför mycket begärt att önska en tunika/lång tshirt/klänning över, istället för en kort jävla tröja???

- att man inte kan ta bort facebook-chatten på facebook. Alltså, inte helt och hållet, utan bara som ett tillval precis som när man väljer allt annat. Det stör arbetet med min förmåga att vara konsekvent.

Det här med att vara konsekvent, det kräver sin man (eller ja, kvinna i detta fall).

Det är dags.

En tidning har kommit på lite poetiska ord för skönhetsskavanker, exempelvis denna om påsar under ögonen.
"Istället för påsar under ögonen: TÅRKUDDAR
För att de dämpar tårars fall och låter sorgen landa mjukt."

Fan att jag är så inkonsekvent

Jag begriper inte vad det är som händer med mig. Gråtattacker, total jävla orkeslöshet när det kommer till att städa (både mig själv och hemmet), blodtrycksfall, störda drömmar (fast ändå inte mardrömmar), sjuk klumpighet (nyss viftade jag till en kökskniv i köket så att den snurrade runt och nästan åkte in i magen på mig. VAFAN liksom?! Inte för att jag är så jäkla levnadsglad emellanåt, men SÅ down är jag inte) och inte att förglömma: glömskan. Fy fa-an vad jag glömmer saker, hela tiden. Mail som ska svaras på, fakturor som någon väntar på att få attesterade, saker som ska handlas, tider som ska bokas och avbokas. Den här ordningssamma, nyttiga och hurtiga, strukturerade, analytiska (jojomen, fast analyserar ju fel saker), ambitiösa och (eh?) glada människan som folk brukar prata om när de ska beskriva mig, vem fan är hon? Skulle gärna träffa henne. Om ni sett henne så ring gärna mig.

I min dröm inatt bad någon mig om kärleksråd Jag sa "det bästa man kan göra för kärleken är att gå upp när klockan ringer." Att göra det vettiga alltså. Låta bli att snooza, för då blir det så bråttom, och det är ju aldrig bra.. Som sagt, störda drömmar, men med alldeles för tydliga budskap.

If you hadn't heard that whisper
there'd be no tear to wipe from your eye

Idag har jag firat min kvinnliga existens med att inte gråta själen ur mig själv (det gjorde jag igår. Herregud, timing har jag ju ändå begåvats med!).

---

Har en del verktyg...inget som kan laga det som behöver lagas.

Det känns ju lite som ett hån, måste jag säga.

I helgen behövas min tandvärk av fantastiska människor, födelsedagskalas, konsert, dans, fest och världens bästa Sofie!




Det ska bli kanonkul helt enkelt!

....vaknat mindre trevligt med tre sorters värk från topp till bäckenbotten.

...ätit världens kanske godaste köttfärspaj (mammas!) med asmycket spenat, stekta champinjoner & tomater



...fått hem världens kanske bästa multiprodukt!!!!!1111!!!ETTETTETT!



...köpt precis alla de sakerna jag velat ha på sistone från Body Shop och så




...köpt alla dessa saker bara för att  jag idag har....................












...så jävla ont i den obefintliga tanden längst bak i höger underkäke att jag snart rotar rätt på en tång och bänder loss skiten!!!!!!!!!!!!!!111111111111!!!!!!!!!!!!!111!1ettettett!!