Klockan sexton tretti fick jag min första bokade massage någonsin. "Guuuuud va skönt" tänkte jag naivt under promenaden dit.

Jenny, som massageterapeuten hette, frågade och skrev ner mina svar på om jag hade ont någon särskild stans eller haft problem och om jag tränar och strechar. (Svaren var ungefär: Ibland i ländryggen och i nacken, nada allvarliga problem som inte lite akupunkturnålar kunnat åtgärda, tränar ja och stretchar ja, i samband med träning).
Tydligen fäster det en massa muskler på bäckenbenets topp, alltså vid höften (där allt - om man har nåt - fjortisfett sitter. Jag har ju tråkigt nog begåvats med en hel del och ännu tråkigare nog misslyckats med att göra mig av med det..) DÄR hittade hon iallafall något jävulskap till muskelknut och där skulle hon således massera.
Och när hon hittade Punkten, som jag inte visste fanns ens...........jag har aldrig känt sådan smärta. Inte ens när jag stukade foten (så att alla yttre ledbanden "bara" töjdes precis till gränsen innan de skulle gått av) eller när tatueraren tatuerade mig.
Det här var den ondaste ögonblickssmärtan någonsin.
HEEEER-RE-GUD.

Jag skulle påstå att det är skönare att klämma fingret i en dörr. Förmodligen med tråkigare efterskeende. Men samma ögonblickliga smärta.
Om tre veckor ska jag dit igen!

Tjing