Jag begriper inte vad det är som händer med mig. Gråtattacker, total jävla orkeslöshet när det kommer till att städa (både mig själv och hemmet), blodtrycksfall, störda drömmar (fast ändå inte mardrömmar), sjuk klumpighet (nyss viftade jag till en kökskniv i köket så att den snurrade runt och nästan åkte in i magen på mig. VAFAN liksom?! Inte för att jag är så jäkla levnadsglad emellanåt, men SÅ down är jag inte) och inte att förglömma: glömskan. Fy fa-an vad jag glömmer saker, hela tiden. Mail som ska svaras på, fakturor som någon väntar på att få attesterade, saker som ska handlas, tider som ska bokas och avbokas. Den här ordningssamma, nyttiga och hurtiga, strukturerade, analytiska (jojomen, fast analyserar ju fel saker), ambitiösa och (eh?) glada människan som folk brukar prata om när de ska beskriva mig, vem fan är hon? Skulle gärna träffa henne. Om ni sett henne så ring gärna mig.

I min dröm inatt bad någon mig om kärleksråd Jag sa "det bästa man kan göra för kärleken är att gå upp när klockan ringer." Att göra det vettiga alltså. Låta bli att snooza, för då blir det så bråttom, och det är ju aldrig bra.. Som sagt, störda drömmar, men med alldeles för tydliga budskap.

If you hadn't heard that whisper
there'd be no tear to wipe from your eye