ge mig
Alltså, ge mig lite lycka. Sena semesteronsdagskvällar i en värmeböljance sommarmånad med massor av skrattvingliga cykelturer ner till en nattvaken stad.
Bilden är från en helt fantastisk kväll (såvitt jag kan komma ihåg!) som började på Jossans balkong med fantastisk utsikt, galet snygga brudar och en sån där skön känsla i kroppen. Sådär, när man nästan vill gråta en skätt för att man är så glad och lycklig. Vet inte riktigt var man ska ta vägen för varenda millimeter av ens kropp är fylld med lyckliga celler. Fulla i skratt är de, helt utan anledning. Eller ja, bara av den anledningen att livet känns så jävla skönt.
Så känner jag mig i kroppen för en stund när jag ser den här bilden.
Jag har, efter att i två veckors pepprat min blogg (som knappt någon -tackolov- läser) med sadfaceinlägg i tid och otid, börjat kunna känna såna där små lyckorus ibland. Om än bara för en sekund eller två.
Petra, en rätt manhaftig kvinna som jag iochförsig bara har pratat med vid ett tillfälle sa något så bra. Hon bad mig att vara nyfiken. Nyfiken på varför man känner som man gör och när man känner så. Vad håller man på med när man känner som man gör. Och när man känner bra känslor i kroppen så ska man stanna upp för en stund, tänka att "det här ska jag göra oftare" och inte bara ånga på i livet.
Så, de här små korta stunderna av lyckorus i min kropp kommer nästan jämt om jag bara stannar upp och tänker efter lite:
När jag har målat naglarna och jag inte har slafsat utanför en enda gång.
När jag sitter uppe alldeles för länge med datorn i knät och pratar med en människa som jag tycker är en så himla bra person. Sådär bra att jag inte ens skulle bli avundsjuk om han vann högsta vinsten på lotto, typ (det är mitt mått på höjden av möjlig avundsjuka i nuläget, haha).
När jag får en viljans blick under något av mina pass på Friskis.
När någon kommer fram efteråt och säger att han eller hon tycker att mitt pass är så bra och skönt. Mitt alldeles egengjorda pass.
När jag kommer fram med tåget till Karlstad och möts av världens allra bästa Sofie.
När jag är i Karlstad och att alla människor där är helt fantastiska och fina.
När pappa hämtar mig efter jobbet en sen kväll för att mamma vill det.
När jag har städat mitt hem och är helt klar. Då sätter jag mig i min alldeles egna soffa och tycker att jag utfört stordåd (vilket i vissa fall är helt sant!)
När det snöar och blåser en massa och jag hinner tänka att nu är det naturen som leker och busar mellan svettattackerna som framkallas av pulsandet i snön på de oplogade trottoarerna i denna tokstad.
När jag badar skumbad för mig själv en vanlig vardag med tända doftljus och blåser i skummet så att det yr omkring i hela min lilla badkarsoas.
Och en massa massa mer, såklart. Blir ju glad för allt, egentligen.
När jag ser det såhär, så är det ofta i sammanhang som jag har styrt upp, som det känns fantastiskt i kroppen.
Nu har jag skrivit ner tillfällen då det bubblar i kroppen likt champagne, så nu ska jag ta mig en titt i min egna blogg såna dagar när allting känns precis tvärtom, och märka att det faktiskt visst finns tillfällen - och därtill ganska många - då det är happy times.
Här är grejer som gör att det blir happy times:
"Hej här har alla mina tuggummin åkt ur paketet och ligger löst men jag är glad för det"
Hej, jag har jobbat 14 timmar men är ändå uppe halva natten och MSN'ar
Fina blommor från Friskis för att jag klarade diplomeringen.
Alltså, åh. Lilly, klona dig och kom till mig!
Kanske världens bästa tjej! Herregud, vad skulle jag göra utan dig? (Nu kan jag ju inte ta åt mig äran för fotot, det har säkert Olle eller någon annan fantastisk Karlstadmänniska tagit, men jag tog det från facebook!)
+ nu ska jag snart sluta jobba. SISTA lördagen E-V-E-R!
Om det känns bra?
PS. Det här är min föredetta stalker och grannkatt. Kan heter Pelle-Måns, men han tycker att det är OK att bara kallas Pelle.
Funderar lite på att skaffa en egen Pelle, men då ska den/han/hon vara precis som Pelle. Kelig och lojal. DS.
Bilden är från en helt fantastisk kväll (såvitt jag kan komma ihåg!) som började på Jossans balkong med fantastisk utsikt, galet snygga brudar och en sån där skön känsla i kroppen. Sådär, när man nästan vill gråta en skätt för att man är så glad och lycklig. Vet inte riktigt var man ska ta vägen för varenda millimeter av ens kropp är fylld med lyckliga celler. Fulla i skratt är de, helt utan anledning. Eller ja, bara av den anledningen att livet känns så jävla skönt.
Så känner jag mig i kroppen för en stund när jag ser den här bilden.
Jag har, efter att i två veckors pepprat min blogg (som knappt någon -tackolov- läser) med sadfaceinlägg i tid och otid, börjat kunna känna såna där små lyckorus ibland. Om än bara för en sekund eller två.
Petra, en rätt manhaftig kvinna som jag iochförsig bara har pratat med vid ett tillfälle sa något så bra. Hon bad mig att vara nyfiken. Nyfiken på varför man känner som man gör och när man känner så. Vad håller man på med när man känner som man gör. Och när man känner bra känslor i kroppen så ska man stanna upp för en stund, tänka att "det här ska jag göra oftare" och inte bara ånga på i livet.
Så, de här små korta stunderna av lyckorus i min kropp kommer nästan jämt om jag bara stannar upp och tänker efter lite:
När jag har målat naglarna och jag inte har slafsat utanför en enda gång.
När jag sitter uppe alldeles för länge med datorn i knät och pratar med en människa som jag tycker är en så himla bra person. Sådär bra att jag inte ens skulle bli avundsjuk om han vann högsta vinsten på lotto, typ (det är mitt mått på höjden av möjlig avundsjuka i nuläget, haha).
När jag får en viljans blick under något av mina pass på Friskis.
När någon kommer fram efteråt och säger att han eller hon tycker att mitt pass är så bra och skönt. Mitt alldeles egengjorda pass.
När jag kommer fram med tåget till Karlstad och möts av världens allra bästa Sofie.
När jag är i Karlstad och att alla människor där är helt fantastiska och fina.
När pappa hämtar mig efter jobbet en sen kväll för att mamma vill det.
När jag har städat mitt hem och är helt klar. Då sätter jag mig i min alldeles egna soffa och tycker att jag utfört stordåd (vilket i vissa fall är helt sant!)
När det snöar och blåser en massa och jag hinner tänka att nu är det naturen som leker och busar mellan svettattackerna som framkallas av pulsandet i snön på de oplogade trottoarerna i denna tokstad.
När jag badar skumbad för mig själv en vanlig vardag med tända doftljus och blåser i skummet så att det yr omkring i hela min lilla badkarsoas.
Och en massa massa mer, såklart. Blir ju glad för allt, egentligen.
När jag ser det såhär, så är det ofta i sammanhang som jag har styrt upp, som det känns fantastiskt i kroppen.
Nu har jag skrivit ner tillfällen då det bubblar i kroppen likt champagne, så nu ska jag ta mig en titt i min egna blogg såna dagar när allting känns precis tvärtom, och märka att det faktiskt visst finns tillfällen - och därtill ganska många - då det är happy times.
Här är grejer som gör att det blir happy times:
"Hej här har alla mina tuggummin åkt ur paketet och ligger löst men jag är glad för det"
Hej, jag har jobbat 14 timmar men är ändå uppe halva natten och MSN'ar
Fina blommor från Friskis för att jag klarade diplomeringen.
Alltså, åh. Lilly, klona dig och kom till mig!
Kanske världens bästa tjej! Herregud, vad skulle jag göra utan dig? (Nu kan jag ju inte ta åt mig äran för fotot, det har säkert Olle eller någon annan fantastisk Karlstadmänniska tagit, men jag tog det från facebook!)
+ nu ska jag snart sluta jobba. SISTA lördagen E-V-E-R!
Om det känns bra?
PS. Det här är min föredetta stalker och grannkatt. Kan heter Pelle-Måns, men han tycker att det är OK att bara kallas Pelle.
Funderar lite på att skaffa en egen Pelle, men då ska den/han/hon vara precis som Pelle. Kelig och lojal. DS.
Kommentarer
Postat av: Olle
Fy fan vilket genomhärligt inlägg. Man blir ju genuint glad alltså!
Små korta stunder av lyckorus är inte att underskatta :)
P.S. Inte jag som har tagit bilden!
Trackback
