Om man ska hitta någon som är mer trött på en stad än jag är just nu, då får man leta djävulslänge. Basattnivet...

sommar 2010

Såhär kan man se ut när man har svinont i magen och vill gå ut bland folk och dricka svalkande rusvätskor







och så kan man lyssna på den här (och om man vill: bli sjukt imponerad över Timbuktu. Femton år som överjävligt bra artist.)

13. Tretton. Så många timmars jobb har jag att se fram emot idag, fylld av städ, tvätt, några timmar av ingenting (skönt att datorn är med!), och lite opera på kvällen...
Jag längtar ändå hem lite grann. Inte för att det är jobbigt med jobb, men för att världens skönaste morgonrock  + jumbofrukost och mammas födelsedag hade varit mysigare och roligare.

Hej!!!

Hemma, helt matt efter att ha drivit runt planlöst på ett folkfyllt Östermalm. Jag trivs inte riktigt i Stockholm såhär års. Det är så himla mycket folk. Det var också väldigt länge sen jag bemödade mig med ett besök dit, så människostormen kom lite som en överraskning. Hur mycket människor det än vandrar runt på gator och torg här i trygga (nåja) Tälje så blir det liksom inte folkfyllt på et och samma ställe på samma sätt som det var i Stockholm idag.

Väl hemma och första Twilight-filmen går på ettan, till min och Annies stora förtjusning. Med pizzamätta magar satte vi oss i varsitt hörn av min solkiga "vita" Ektorpsoffa och njöt, förfärades och drömde oss bort till varsin vampyrfamn.
Har aldrig riktigt fattat hur man kan vara team Jacob, men Annie tyckte mest att det är Bella som är allmänt dum i hvuduet. Word.


Tittar i min ensamhet vidare på Eclipse, och hur töntigt det än är kan jag inte låta bli att slås av Edwards skönhet. Det är ju precis som de beskriver i böckerna. Fast ännu bättre.


sällskapar lite med min träleopard från myrornas i Halmstad. Alltid nåt när sällskapet gått hem.

God afton kamrater!
Efter en sinnessjukt seg vecka har jag jobbat färdigt, och min kropp känner sig jävligt färdig den med. Detta trots att jag varit hemma tisdag, onsdag och torsdag dag. Min kropp har bara inte orkat. Det gör ont i benen (som växtvärk fast jag inte växer nåt, annat än på bredden), ont i ena knät sen påskdagnattens vingliga hemfärd (note to self: försök inte att catwalk-gå rekordsnabbt i nedförsbacke med händerna nedstuckna i fickorna, iklädd 14 cm kilklackar nedtill, du kommer att ramla, en två och tre gånger), ont i båda fötterna på grund av en jävligt trött stortåled i ena foten och någon mystisk spänning i den andra. Lägg till en stel rygg och en träningsvärkstyngd slö kropp i stort. Fy fan, vilken seg vecka.

På tal om stortåled så kan det ju låta som den mesigaste jävla leden i hela kroppen att ha ont i. Det är typ som när man skämtar om "höhöhö har du stukat lilltån eller?" (vilket OCKSÅ gör ont så in i helvete, framför allt när man tvingas spela 90 minuter fotbollsmatch som ytterback) för att påpeka hur lame man är. MEN! Det har gjort ont att gå i varenda sorts sko jag äger och har, förutom mina stenhårda spinningskor och de är ju inte direkt flexibla i användningsområde...
När så äntligen denna jävulskapsled blivit bättre, då börjar det göra ont i mina värsta fot, högern. Hatar min högerfot. Främst för att den var helt värdelös att spela fotboll med, men nu när de dobbprydda skorna ligger långt in i skogarderoben hatar jag den mest för att den är allmänt kass och värker utan anledning.


Köpte mig en webcam häromveckan efter påtryckningar av Camilla i USA, för att det skulle bli roligare att skypa. Typ fem år efter alla andra, som dessutom har en inbyggd jäkel i datorn.
Vet dock inte varför jag tyckte att det var en kul idé att fota mitt tröttaste face. Men frillan är ju nice iallafall....eh.

den här videon kan jag kolla på om och om och om igen. Den fascinerar mig något otroligt. Som en stjärnklar nyårsnatt korsbefruktat med något old school dataspel.

ha ha ha. Här ska ni få se, jag på Twitter, hur ska det gå egentligen? Bloggen känns ju så mycket tryggare!

Nähe. 08,08 imorgon bitti skall jag bege mig på färd till ett samtal som kanske får det att klarna i virvlet bland röster i huvudet som tycker att jag kan plugga allt. En lång uppesittarnatt gör det i varje fall inte. Godnatt på er.

Tänkte skriva nåt jättelångt och djupt som jag tänkte på när jag vandrade hem från bussen mitt i virvlet av tunga snöflingor stora som femkronor, men tji.
Sitter bara och funderar på om det faktiskt ska vara såhär svårt och läskigt att veta vad man vill bli när man blir stor?
Idag har jag tänkt ut minst fem olika yrken som jag verkligen kan tänka mig att jobba med. Så är det varje dag.

---

Tänk er två likadana röster i ett och samma huvud som för följande konversation:
- Ekonomi vore kanske inte så fel att plugga ändå, det verkar ju så brett. Och det kryllar av olika sorters ekonomirelaterade yrken. Dessutom gillar jag ju siffror.
- Nja, fast SÅ kul är det inte med siffror, jag bara råkar komma ihåg dem när jag ser dem. Men sjukgymnast har jag ju velat bli länge, och på sikt kommer det bli brist på dem. Pensionärerna blir många om några år!
- Ja, men dietist verkar ju roligare...ännu intressantare liksom.
- Ja, men är det verkligen det du vill jobba med? Varför inte bli personalvetare och läsa lite kropp/kost/hälsa-kurser på distans för intressets skull vid sidan av? Du gillar ju kontorsmiljön!
- Förvisso. Men.... vända trehundrasextio grader och läsa till biolog kanske? Naturvetenskapligt basår, det vore ju bra att ha i bagaget så är man redo för egentligen vad som helst, men huu vilket studietempo de verkar ha, och jävlar vad jag inte gillade matte sista terminen på gymnasiet.
- Hälsopedagog då? Eller kanske hälsoutvecklare? Nä, vet du vad, varför inte idrottsvetenskapligt program med idrottsmedicinsk inriktining?
- Kanske skulle ta och läsa till idrottslärare för grundskolans senare år och gymnasiet (eftersom att alla säger att jag är så tydlig och bra på att förklara sånt som har med kroppen att göra)
- Varför inte sjuksyrra då? Let's face it, du kommer ju vare sig orka eller kunna plugga till läkare, som ändå kanske vore drömdrömmen, men syrra är ju liten bit på vägen.

Ja. and it goes on and on and on and on. Ni fattar. Fast det känns ju faktiskt som att ingen gör det.

Glädjen som uppstår när man tar den sista Metron innan man ska gå på tåget....och tröttheten som ritar mönster mitt i sudokun

Det SKA göra ont att bli bortglömd. Innan man vet ordet av är smärtan borta.

en favoritfilm.

Okej. Sitter och kollar på Tjock och tjockare. "Brittisk dokumentärserie från 2010. Avsnitt 2 av 4. Människor blir allt tjockare och man förutspår att fler än 700 miljoner kommer att vara överviktiga år 2015. Här möter man åtta överviktiga britter som reser till USA, Kuwait, Argentina och Grekland, länder som har en chockerande andel feta personer. Där får de leva hos värdfamiljer där alla är överviktiga, äta samma mat som de och dela deras livsstil. Under sina vistelser får de lära sig sanningen om sin livshotande sjukdom. Frågan är om det kan uppmuntra dem till att förändra sina liv eller om de väljer att fortsätta misshandla sina kroppar som tidigare."

---

I det här avsnittet ska två asfeta människor från England åka till en lika asfet familj i Grekland (som förr i tiden var det land i världen med de friskaste människorna tack vare en god kosthållning - fisk, olivolja och massa grönsaker) och leva med dem. Hör här. Mamman lider av abnorm fetma och sömnapnéer nattetid som gör att hon somnar titt som tätt dagtid. De har en 10-årig dotter som väger 124 FUCKING KILO, har ett BMI (Body Mass Index) på - håll fan i er nu - 51,6. (det kan det ju vara bra att veta att gränsen för fetma går vid 30.0, så tänk er.........)
Alltså, dietisten de har fått kontakt med varnar föräldrarna för att dottern kanske inte kommer leva i ens 10 år till, och morsan sitter och somnar. Pappan i familjen väger långt över 200 kg och han säger "vi ska göra vårt bästa för att lösa problemet". Precis som de hade sagt för två år sedan när de träffade samma dietist. Mellan de två åren har familjen aktivt undvikit att ta kontakt med dietisten... ALLTSÅÅÅÅÅÅ jag blir så upprörd! åååååååååååååh!!!!!

Klockan sexton tretti fick jag min första bokade massage någonsin. "Guuuuud va skönt" tänkte jag naivt under promenaden dit.

Jenny, som massageterapeuten hette, frågade och skrev ner mina svar på om jag hade ont någon särskild stans eller haft problem och om jag tränar och strechar. (Svaren var ungefär: Ibland i ländryggen och i nacken, nada allvarliga problem som inte lite akupunkturnålar kunnat åtgärda, tränar ja och stretchar ja, i samband med träning).
Tydligen fäster det en massa muskler på bäckenbenets topp, alltså vid höften (där allt - om man har nåt - fjortisfett sitter. Jag har ju tråkigt nog begåvats med en hel del och ännu tråkigare nog misslyckats med att göra mig av med det..) DÄR hittade hon iallafall något jävulskap till muskelknut och där skulle hon således massera.
Och när hon hittade Punkten, som jag inte visste fanns ens...........jag har aldrig känt sådan smärta. Inte ens när jag stukade foten (så att alla yttre ledbanden "bara" töjdes precis till gränsen innan de skulle gått av) eller när tatueraren tatuerade mig.
Det här var den ondaste ögonblickssmärtan någonsin.
HEEEER-RE-GUD.

Jag skulle påstå att det är skönare att klämma fingret i en dörr. Förmodligen med tråkigare efterskeende. Men samma ögonblickliga smärta.
Om tre veckor ska jag dit igen!

Tjing

Imorse hängde jag med Vera. Det har blivit till en trevlig frukostdate, klockan ställs på åtta nollnoll och så gör jag mig bara iordning lite halvt och är nere på stan till nio. Fantastiskt hur fint man kan börja dagen! Lite koffein så är jag med på banan.
Så införskaffade jag en skjorta och en typ...stickad guldig magtröjebrynja med hål i ryggen (den väger fanimig minst ett kilo!).
Och massa timmar innan jag tryckte en pizza till middag tillsammans med Annie plus Lusen (som var ovanligt matglad i min gröna matta), så tycktes jag kunna ana en magruta eller så. Kanske. Konturer, "soon to be" sixpack. Ah, typ. Snart. Kanske. Snällarå! 
Bara benen kvar, så känns en vecka i Spanien om tre månader iklädd bikini mestadels av tiden inte enbart som självplågeri.





Så skulle jag ta en fin bild för att visa alla er fem läsare hur
underbart det är med en ordentligt knäppt skjortkrage
men solen lyste så in i helvete.


Sen gick solen i moln lite grann, så jag slapp se
alldeles skum ut utan rättelse. Skjortkragen ser dock
likadan ut med eller utan kisande ögon.


Natti natti!